Kan Cameron och Clegg få Storbritannien på fötter?

Efter många turer fram och tillbaka där Liberaldemokraterna förhandlat med både Labour och Tories blev det tillslut klart: Tories bildar en koalitionsregering med Liberaldemokraterna. Trots att det liberala partiet inte alls fick den framgång man trott (de till och med backade fem mandat) så har de den senaste veckan varit det mest inflytelserika partiet i Storbritannien. Att ett litet parti i en vågmästarroll är inget nytt; det visade svenska Miljöpartiet när man 2002 såg till att få trängselskatterna i Stockholm trots att dåvarande ledande stockholmssossen Annika Billström gick till val på att man INTE skulle införa trängselskatter.

David Cameron blir såklart premiärminister, medans Nick Clegg kommer att få axla manteln som hans högra hand i form av vice premiärminister. Den övriga ministerutnämningen har också genomförts och det går att läsa om den i brittiska Daily Telegraph. Som syses så kniper Tories de tyngre posterna som finansminister, försvarsminister, och utrikesminister för att nämna några. Å andra sidan kan nog liberaldemokraterna ändå vara rätt nöjda med de poster de får eftersom det rör områden där man vill göra förändringar som till exempel posten som miljöminister.

Rent ideologiskt står partierna ganska långt ifrån varandra; i Storbritannien är ideoligierna fortfarande starka. Men nu bör man prioritera att få ordning på den brittiska ekonomin. Landet har ett gigantiskt budgetunderskott (nästan lika stort som Greklands) och man har än så länge klarat sig bra eftersom marknaden fortfarande tycks ha förtroende för pundet. Frågan är bara hur länge. En av liberaldemokraternas hjärtefrågor är att reformera valsystemet som man är starkt gynnad av, något Tories inte är lika positiva till.

Hur länge denna regering håller vet man inte. En turbulent och spännande tid väntar brittisk politik.

Brittiska liberaler på frammarch

När det verkar gå knackigt för alliansregeringen här hemma kan man i alla fall trösta sig med att liberalismen i ett av dess ursprungsländer, Storbritannien, är på frammarch. Valet i storbritannien väntas denna gång bli en riktig rysare.

Det brittiska systemet med enmansvalkretsar gör att det blivit ett smalt politiskt utbud med två stora partier, labour och tories, som fullständigt dominerat den politiska arenan. Det liberala partiet Liberaldemokraterna har dock alltid funnits med och de senaste åren växt sig större och större. Detta bland annat mycket tack vare att de var konsekventa motståndare till kriget i Irak. De är ett parti som kraftigt missgynnats av det brittiska valsystemet. Trots att de haft närmare en femtedel av rösterna har de inte fått mer än 10 procent av platserna i underhuset.

Men nu är det brittiska liberalerna på frammarch. Mätningarna har sagt lite olika saker, och vid en undersökning visade sig Liberal Democrats till och med vara största parti. I dagsläget verkar det dock vara tories som leder.

Liberaldemokraterna, och dess ledare Nick Clegg är ett välkommet tillskott i den brittiska politiken som länge dominerats av ett socialdemokratiskt och ett konservativt parti. Clegg vill satsa på ökat integritetsskydd för individen, ha mindre skolklasser, satsa stort på miljö och infrastruktur (bland annat att på sikt elektrifiera hela det brittiska järnvägsnätet), och sänka skatten för låginkomsttagare och penionärer. Partiet vill dessutom förändra nuvarande valsystem med enmansvalkretsar och flytta mer inflytande från politiker till väljare. En liberal röst där den behövs som allra mest.

Jag ser fram emot torsdagens brittiska val, kan bli en stor framgång för den europeiska liberalismen.