IMF ger Sverige bra betyg

Dagens Industri kan idag berätta att Internationella valutafonden IMF applåderar den svenska hanteringen av krisen.

Kapitalet flödar in i Sverige, som med sunda statsfinanser framstår som en attraktiv tillflyktsort i skuldkrisens Europa, konstaterar IMF:s Sverigedelegation i sin färska årliga rapport.

Men man är samtidigt lite försiktig

Det är ”välförtjänt” för ett land med en statsskuld på mindre 40 procent, konstaterar IMF. Men det innebär också att kronan pressas upp.
”Om det fortsätter, kommer export- och tillväxtutsikterna att få sig en törn”, skriver IMF i en färsk Sverigerapport.

En valutas värde påverkar givetvis alltid ett lands exportkraft. Blir kronan starkare gentemot Euron i synnerhet så blir vår export dyrare och exporten kan missgynnas, samtidigt som importen blir desto billigare. Sveriges främsta handelspartners är EU-länderna, och detta är ett starkt skäl till att vara med i den europeiska valutaunionen. Lägger man då till alla kostnader som företag drabbas av årligen på grund av valutakursförluster inser man ganska snabbt vilket enormt handelshinder en valuta är.

IMF skriver vidare i sin rapport att en nackdel för Sverige är att man har sin exporttyngd på investeringsvaror till den tunga industrin. Det finns en poäng i det hela. Höjda räntor kan leda till minskade investeringar, och då kan Sveriges export också drabbas. IMF gör därför klokt i att gå försiktigt fram med sina räntehöjningar.

Men vad beror då det starka förtroendet för Sverige på? Land efter land presenterar stora sparkpaket. Senast ut var Tyskland som nu ska spara 771 miljarder. Ett varningens finger har också höjts för att Ungern ska hamna i en Greklandskris. Och inte minst i Storbritannien har David Cameron tagit sig an att börja sanera budgeten. Men i Sverige har vi stått fria från gigantiska sparpaket. Finansminister Anders Borg har lyckats lugna marknaderna och marknadsfört Sverige som ett tryggt land att investera i. Och idag säger han sig "ha svårt att tro att krisen i medelhavsländerna hotar återväxten". Den av regeringen förda politiken som fått människor att gå från bidrag till arbete har uppenbarligen gett effekt. Det finns pengar i statskassan, man behöver inga ekonomiska stålbad. Fler människor som arbetar, mer skatteintäkter. Svårare än så är det inte.

Det är inte särskilt konstigt att Moderaterna har blivit större än Socialdemokraterna. Med tanke på att de rödgröna endast verkar vilja rasera de reformer som alliansen genomfört mycket framgångsrikt.

Kan Cameron och Clegg få Storbritannien på fötter?

Efter många turer fram och tillbaka där Liberaldemokraterna förhandlat med både Labour och Tories blev det tillslut klart: Tories bildar en koalitionsregering med Liberaldemokraterna. Trots att det liberala partiet inte alls fick den framgång man trott (de till och med backade fem mandat) så har de den senaste veckan varit det mest inflytelserika partiet i Storbritannien. Att ett litet parti i en vågmästarroll är inget nytt; det visade svenska Miljöpartiet när man 2002 såg till att få trängselskatterna i Stockholm trots att dåvarande ledande stockholmssossen Annika Billström gick till val på att man INTE skulle införa trängselskatter.

David Cameron blir såklart premiärminister, medans Nick Clegg kommer att få axla manteln som hans högra hand i form av vice premiärminister. Den övriga ministerutnämningen har också genomförts och det går att läsa om den i brittiska Daily Telegraph. Som syses så kniper Tories de tyngre posterna som finansminister, försvarsminister, och utrikesminister för att nämna några. Å andra sidan kan nog liberaldemokraterna ändå vara rätt nöjda med de poster de får eftersom det rör områden där man vill göra förändringar som till exempel posten som miljöminister.

Rent ideologiskt står partierna ganska långt ifrån varandra; i Storbritannien är ideoligierna fortfarande starka. Men nu bör man prioritera att få ordning på den brittiska ekonomin. Landet har ett gigantiskt budgetunderskott (nästan lika stort som Greklands) och man har än så länge klarat sig bra eftersom marknaden fortfarande tycks ha förtroende för pundet. Frågan är bara hur länge. En av liberaldemokraternas hjärtefrågor är att reformera valsystemet som man är starkt gynnad av, något Tories inte är lika positiva till.

Hur länge denna regering håller vet man inte. En turbulent och spännande tid väntar brittisk politik.