Burka, niqab, konsten att uttrycka sig samt folkpartiets ideologiska ställning.

Så har då turen kommit till Sverige. Efter att ett flertal länder i Europa infört förbud mot bärande av heltäckande slöjor som burka och niqab kom det även upp på den politiska agendan i vårt svenska avlånga land. Och det var folkpartiledaren Jan Björklund som satte igång diskussionen. Efter ett uppmärksamma fall hos DO där en kvinna anmält en skola för att hon inte fått bära Niqab.


– När man granskar lagstiftningen så är den extremt otydlig, olika lagar står mot varandra. Mitt ansvar är att rektorerna har tydliga spelregler. Man ska inte behöva handla i domstol för att få uttolkat vad som står i lagen. Man ska förstå genom att läsa lagen. Därför tycker jag att lagen ska förtydligas så att man begriper vad som gäller.

Jan Björklund säger att han även är öppen för att i lag förbjuda elever och lärare att bära klädsel som täcker ansiktet.

– Det är en annan väg, men jag tror att införs lagen så kommer rektorn i de fall som blir aktuella att bestämma att man inte får ha täckt ansikte. Det är så uppenbart att undervisningen inte fungerar om eleverna eller lärarna har täckt ansikte.


Frågan anses vara kontroversiellt, och har upprört röster såväl hos partikollegor, allianskollegor och självklart även politiska motståndare. Men idag kunde aftonbladet berätta att lagförslaget fått stöd av Fredrik Reinfelt


– Det ligger naturligtvis något i det som Jan hade som utgångspunkt: Att läraryrket är förknippat med kommunikation och att det därför kan vara rimligt att se över en lagstiftning som inte möjliggör att man kan agera som lärare med sitt ansikte helt täckt.

Ett av kritikernas huvudargument är att problemet i själva verket är väldigt litet. Få bär heltäckande slöja i Sverige i dag. Fredrik Reinfeldt håller med.

– Givet att vi har 400 000 muslimer i Sverige så är det kanske viktigt att påtala att här har vi ett fenomen som understiger kanske 100 personer. Jag har lärt mig det att samhällsproblem ska motiveras av att de ställer oss inför svåra avvägningar men också att de är stora - och det vill jag inte ge intryck av att det här är, säger Reinfeldt.


Jo att det kan vara problematiskt att man som lärare inte kan se ansiktet på eleven, och även att för eleven inte kunna se lärarens ansikte. Och till skillnad från många medierubriker så handlar ju inte detta om något generellt förbud mot att bära heltäckande slöjor i skolan. Vad som det snarare rör sig om är att rektorer ska ges möjligheten att kunna kräva att lärare ska visa ansiktet för sina elever. Socialdemokraternas integrationspolitiske talesman Luciano Astodillo menar dock att förslaget är ett slag i luften då denna möjlighet redan ges. Hade det varit ett solklart regelverk så hade dock inte det fall som nu ligger hos DO hamnat där.

Björklund kunde dock lagt fram förslaget på ett betydligt bättre sätt. Istället för att ritka budskapet direkt mot en religiös gruppering så kunde man istället helt enkelt sagt att "rektorer ska ges möjligheten att kräva att lärare och elever på skolan inte ska få bära maskering så att det ej går att se dess ansikte", eller nåt i den stilen. Det uttryck som nu blev spelade ett flertal vänsterdebbatörer rätt i händerna. Värst som vanligt är en av de mer extrema kandidaterna i Vänsterpartiet, före detta Ung vänsterordföranden Ali Esbati som kallade det hela på sin blogg för ett ett rasistflörtutspel med udden riktad mot en grupp som har svårt att försvara sig och/eller inte finns.


Detta understryker också varför ett parti som Folkpartiet på många sätt är väsentligt farligare än säg Sverigedemokraterna. För genom att med större bekvämlighet rida på allt härsknare liberala floskler om ”debatten”, kan Folkpartiet normalisera rasismen, inte minst i de ängsliga men resursstarka och paranta mellanskikt som partiet närmast uteslutande har sin väljarbas i.


Ja frågan är ju om man ska skratta, gråta eller bara helt enkelt inte bry sig. Så fort någon, oavsett vem nämner orden integration, invandrare eller islam så ropar Esbati "RASIST" så högt han bara kan. Var är vänsterpartiets integrationspolitik? Nej det är klart, eftersom ordet integration går hand i hand med ordet rasism så kan de ju inte ha någon integrationspolitik. I sann socialistisk anda ser man mellan fringrarna på detta området, liksom med skolpolitiken och låtsas som att allt är frid och fröjd.

Om vi då ska istället se på den interna kritiken så har ordföranden för Liberal Mångfald i Stockholm, Mikael "prinsen" Trolin riktat skarp kritik mot sin partiledare:


– Björklund är en av tre folkpartister som har lyft fram högerpolitiken och kravliberalismen, de andra var Johan Jakobsson och Lars Leijonborg. De fick gå som direkt följd av nederlaget i valet, och spionskandalen. Men de två grejerna är två sidor av samma mynt – den hårda framtoningen.

Han anser även att Björklund är en belastning för partiet.

– Under Almedalsveckan visade det sig att 25 procent kunde tänka sig att rösta på Folkpartiet, men att de såg Björklund som ett problem. Och jag tror att det är just Björklunds hårda framtoning som är problemet.


Även LUF-ordföranden Adam Cwejman skriver i Expressen:


Hur ska man då tolka Jan Björklunds intresse för slöjan? Ett krav utan större bäring på verkligheten är farligt nära cynisk populism och symbolpolitik.
Det är självklart att religionens roll i samhället bör diskuteras, men är en politisering av slöjan verkligen rätt väg att gå? Det hjälper ingen, varken de kvinnor som av olika skäl bär slöja eller samhället i stort.

I ett land som Sverige där vi tror på att människor ska kunna försörja sig själva och ha inflytande över sina egna liv är det dessutom en självklarhet att verka för att alla ska ha möjlighet att få en givande sysselsättning.
Det är om sådant Folkpartiet borde tala. Om riktig politik, som inte skiljer ut vissa grupper utan skapar möjligheter för alla i samhället.
Tyvärr är Jan Björklunds utspel istället ett i raden från Folkpartiet som bygger på orden "förbud" och "krav". När kommer det folkpartistiska förslag som talar om att "liberalisera" och "tillåta"?


Att Björklund är en belastning för Folkpartiet tror jag knappast. Han är en framtonande politiker som är rak och tydlig i de flesta frågor. Att ställa krav behöver inte vara något ont. Exempelvis gillar jag skarpt idéer om ordningsbetyg, möjlighet att stäng av elever och tidigare nationella prov. Problemet i detta fall är att det blir, även om det kanske inte är meningen, en udd riktad mot en viss grupp. Istället för att från statens sida blanda sig i detta med pekpinnar för just skolan så borde man istället stärka bestämmelserna om att det är en sak mellan arbetsgivare och anställda vilka plagg som ska vara tillåtna att bära på en arbetsplats. Kravställandet får inte ta överhand i vårt svenska liberala parti, det ska fortfarande vara individens frihet som står i Centrum.

Jag vill, till skillnad från Philip Wenndahl i Liberal Mångfald, INTE se ett Folkparti som mer och mer börjar likna danska Venstre med allt vad det innebär; i synnerhet samarbete med partier långt ut på högerkanten ( detta fall Danskt Folkeparti).

Dialog och diciplin behöver inte vara kontraster, Maria Wetterstrand

I kvällens agenda debatterade Folkpartiledaren Jan Björklund och Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand den så kallade flumskolan. Detta efter att Wetterstrand gått och i media och slagit tillbaka med samma mynt mot Folkpartiet, genom att använda just det begreppet.

Maria Wetterstrand går ut med att hon tycker att Fp tror att "diciplin och straff" ska lösa alla problem. Hon menar att istället det behövs dialog och en god relation mellan elever och lärare. Jag håller fullständigt med. Självklart ska det råda dialog mellan elever och lärare. Men varför sätter de rödgröna hela tiden detta i kontrast till ordning och diciplin? Det svarade inte Wetterstrand på under debatten.

Att kunna få sköta skolarbetet i lugn och ro är en förutsättning för de allra flesta för att kunna komma någonvart. Den som, liksom jag, haft lärare som väljer att vara fullständigt likgiltiga inför stök och oreda i klassrummet vet hur svårt det är att arbeta i sådan miljö. Att ha ordningsomdömmen i skolan är en klar och tydlig markering från skolans sida. De rödgröna lyckas alltid få detta till att "man inte ska få tänka kritiskt", vilket inte kunde bli mer fel. Självklart ska skolan fostra kritiskt tänkande individer. Ordning och reda innebär kort och gott att det i klassrummen ska råda en dräglig arbetsmiljö där alla kan trivas. I den kan till exempel en respektabel ljudnivå ingå.

Ett av de bättre lagförändringar som gjorts under den borgerliga regeringens år vid makten är att man nu gjort det möjligt att flytta bråkiga elever. Även detta attackerade Wetterstrand och kallade det för "bestraffning". Jag kan av egen erfarenhet berätta att det som alla år tidigare hänt med fall av mobbning är att skolan informerat den mobbade eleven om att denne kan få byta skola om den vill. Detta är pinsamt dåligt! Det är ju självklart mobbaren som ska byta skola, något självklart för de allra flesta. Mobbaren kan också vara i en svår situation, och splittar man upp gäng som sätter skräck i andra elever så kan en sådan lösning givetvis gynna alla parter. Maria Wetterstrand verkar inte själv ha varit mobbad, och jag är glad för det eftersom det är något jag inte önskar någon att bli utsatt för. Men de som har blivit det vet hur det känns när skolan sviker sitt ansvar. Vi behöver mer av Folkpartiets skolpolitik!

Mobbning borde för övrigt klassas som ett brott, något som man kan läsa om i kommunfullmäktigeordförande Anna Mårtenssons blogg Liberanna

Sen bör slutligen Wetterstrand lära sig att hålla isär begreppen. Det är inte betyg för sexåringar man vill införa, utan betyg från årskurs sex. Skriftliga omdömen kan man få från förskolan, och de flesta föräldrar vill faktiskt ha det. Det kan inte tolkas som något annat än en lyckad reform.