Flyktingmottagandet har i alla tider präglats av en inställning att det är synd om flyktingarna som kommer hit, eftersom de många gånger har flytt undan förtryck och förföljelse. När de kommit till Sverige har de därför bemötts med klapp på axeln, samt information hur det går till när de får utbetalningar från socialtjänsten medan de väntar på besked från migrationsverket huruvida de får stanna eller inte. Under denna tid sitter fullt arbetsföra människor utan möjlighet att på något sätt kunna bidra till samhällets utveckling.
Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) skriver idag på DN debatt om att denna inställning till flyktingar måste bytas från att man berättar om hur man får pengarna från socialtjänsten, till att istället fråga var och en vad denne har för möjlighet att bidra till samhället.
I dag tar det sju år för den genomsnittliga flyktingen från uppehållstillstånd till arbete. Efter tre år i landet har endast 30 procent av flyktingarna arbete. Utrikes födda har 20 procent lägre sysselsättningsgrad än övriga befolkningen, skolresultaten är sämre och det finns hela bostadsområden som befinner sig i en nedåtgående spiral. Det är ett resursslöseri och vittnar om stora problem i organiseringen av den första tiden i Sverige. Den modell för mottagande av nyanlända som vi har haft under lång tid har inte fungerat, därför lägger vi nu om mottagandet av nyanlända. Det är systemet som har haft klara brister, inte de som kommer till Sverige.
Svensk integrationspolitik har brottats med två huvudproblem.
För det första har politiken präglats av alldeles för mycket av omhändertagande. Flyktingar och invandrare har bemötts som svaga individer, trots att det ofta är de mest drivna människorna som bryter upp från sitt hemland. Tydligast visades detta av att det fram till för några år sedan fanns ett arbetsförbud för den som var asylsökande i vårt land.
För det andra har politiken misslyckats med att se att de som har kommit hit är olika och har olika förutsättningar, bakgrund, drömmar och vilja. Politiken har inte varit tillräckligt individuellt anpassad utan har i stället formats utifrån att alla som invandrar har haft behov av samma stöd. Vi har haft en svenskundervisning för invandrare som har hållit för låg kvalitet och som i många fall inte tagit hänsyn till människors olika förutsättningar och bakgrund.
Den tidigare kollektiviserade flyktingpolitiken har skapat ett stort utanförskap som resulterat i att arbetslösheten bland utlandsfödda är avsevärt högre än bland svenskfödda. Bland nyanlända flyktingar finns mängder av människor som inte vill något hellre än att bidra till samhället efter sin förmåga. Att låta dessa vänta i sju år på att få börja arbeta är ett enorms slöseri med mänskliga resurser.
1 dec träder en reform i kraft där det blir arbetsförmedlingen som kommer att bistå nyanlända flyktingar med insatser för den enskilde individen att få sysselsättning, istället för att socialtjänsten tar den första kontakten som det är idag. En lotsfunktion ska hjälpa de nyanlända att hitta just sin plats på den svenska arbetsmarknaden.
Sverige är i rejält behov av en helt ny integrationspolitik. Det är därför beklagligt att socialdemokraterna kan tänka sig att fälla den proposition som ska se till att reformen finansieras. S sätter sig då i samma båt som Sverigedemokraterna och bidrar till att bilden av flyktingar som ett problem snarare än som en tillgång består. Varje människa är unik, varje människa har olika förmågor. Låt var och en av dessa som kommer till Sverige få möjligheten att utvecklas efter just sin förmåga.
Visar inlägg med etikett folkpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett folkpartiet. Visa alla inlägg
onsdag 17 november 2010
torsdag 21 oktober 2010
LAS och Moderaterna
Dagens industri berättar idag att partiets nya inställning till LAS splittrar partiet. Sveriges största regeringsparti som tidigare alltid haft en mycket kritisk hållning till LAS har under Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs ledning intagit en ställning som allt mer liknar den som Socialdemokraterna har. Men det finns uppenbarligen vissa sprickor i partiet i frågan.
Fyra av tio moderata riksdagsledamöter går emot de nya Moderaternas las-vänliga linje, enligt en enkät genomförd av arbetsrättstidningen Lag och avtal.
Den stora minoritetsgruppen svarar tveklöst ja på frågan ”bör arbetsgivare få större möjlighet att bestämma vilka som ska stanna kvar vid arbetsbrist?”. De vill att arbetsgivarna friare än idag ska kunna välja vem som ska få behålla jobbet vid arbetsbrist.
Moderaterna har under partiledare Fredrik Reinfeldts ledning övergett den kritiska hållning till arbetsrätten som arbetsgivarna i Svensk Näringsliv står för.
I dagsläget är det Centern och Folkpartiet som står för den största viljan att förändra LAS. I ett system där arbetsgivaren tillåts bestämma mer över vilka som ska få gå vid uppsägningar gör att alla anställda på arbetsplatsen får samma chans att visa på allvar vad de går för. I det nuvarande turordningssystemet spelar det ingen roll hur duktig man är, då det alltid är den som varit på arbetsplatsen längst som får förtur att stanna kvar.
De förändringar som gjorts under de senaste fyra åren är visserligen steg i rätt riktning, men det finns ännu mycket kvar att göra på området.
Fyra av tio moderata riksdagsledamöter går emot de nya Moderaternas las-vänliga linje, enligt en enkät genomförd av arbetsrättstidningen Lag och avtal.
Den stora minoritetsgruppen svarar tveklöst ja på frågan ”bör arbetsgivare få större möjlighet att bestämma vilka som ska stanna kvar vid arbetsbrist?”. De vill att arbetsgivarna friare än idag ska kunna välja vem som ska få behålla jobbet vid arbetsbrist.
Moderaterna har under partiledare Fredrik Reinfeldts ledning övergett den kritiska hållning till arbetsrätten som arbetsgivarna i Svensk Näringsliv står för.
I dagsläget är det Centern och Folkpartiet som står för den största viljan att förändra LAS. I ett system där arbetsgivaren tillåts bestämma mer över vilka som ska få gå vid uppsägningar gör att alla anställda på arbetsplatsen får samma chans att visa på allvar vad de går för. I det nuvarande turordningssystemet spelar det ingen roll hur duktig man är, då det alltid är den som varit på arbetsplatsen längst som får förtur att stanna kvar.
De förändringar som gjorts under de senaste fyra åren är visserligen steg i rätt riktning, men det finns ännu mycket kvar att göra på området.
måndag 20 september 2010
Vad händer med Sverige?
Så har svenska folket sagt sitt. För egen del hade jag inför Folkpartiets valvaka i Jönköping inskaffat både skumpa och cigarr för att fira ordentligt. Men firandet uteblev, trots att alliansen fortfarande är störst. Det faktum att det populistiska och främlingsfientliga Sverigedemokraterna tog sin in i riksdagen och nu ser ut att inta en vågmästarroll gjorde att saker och ting inte kändes bra alls.
Glädjen var total på Sverigedemokraternas valvaka. Ett parti som för inte alls längesedan sågs som ett parti som alltid kommer att befinna sig i skymmundan och ibland komma fram med förslag som de etablerade partierna skrattar åt, har nu tagit sig in i riksdagen och skaffat sig 20 mandat. Partiledaren Jimmie Åkesson har i ett flertal intervjuer sagt att "man tänker ta sitt ansvar i samtliga frågor". Andra partiledare visade sitt missnöje över situationen, och tydligast av alla markerade vänsterledaren Lars Ohly som gjorde en repris av Bengt Westerberg 1991 och vägrade att sätta sig i samma sminklounge som Åkesson.
Vad som nu händer är oklart. Fredrik Reinfeldt sa i sitt tal under kvällen på Moderaternas valvaka att alliansen kommer fortsätta regera. Man poängterar samtidigt att "man inte tänker ta i Sverigedemokraterna med tång". I kvällens "Agenda" medverkade Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag och Utrikesminister Carl Bildt och Expressen rapporterar:
Det parlamentariska läget är ännu oklart, men både Carl Bildt och Erik Ullenhag avvisade bestämt möjligheten att samarbeta med Sverigedemokraterna.
- Vi samarbetar inte med ett parti som Sverigedemokraterna. Men jag tycker att man ska vara försiktig med att kalla dem för vågmästare, eftersom det skulle krävas att de tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna lämnar in en misstroendeförklaring, sade Erik Ullenhag.
Samma tidning berättar även om Miljöpartiets inställning till ett samarbete med Alliansen:
Tidigare på måndagen avvisade Miljöpartiet Fredrik Reinfeldts invit om samarbete och i måndagens " Agenda" i SVT utvecklade språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson resonemanget.
- Vi har ett nytt läge i svensk politik och då vill vi ha ett bredare samarbete. Vi tycker att om Fredrik Reinfeldt vill vara en statsman bör han bjuda in samtliga sju partier till en diskussion. Vi har också varit tydliga i valrörelsen att vi arbetar för en rödgrön majoritet och då upplever vi inte att vi har mandat från väljarna att samarbeta med det borgerliga blocket, sade Maria Wetterstrand och tillade att hon tycker att Fredrik Reinfeldt försökt lämpa över ansvaret att lösa situationen på Miljöpartiet.
Att få till någon form av överenskommelse över blockgränsen ter sig alltså inte helt omöjligt. Hur detta kommer att sluta återstår att se.
Men vaför har det blivit så här? Varför kom Sverigedemokraterna in?
Ekonomiska tillbakagångar brukar gynna extrema partier som kommer enkla lösningar. Det har hänt i ett flertal länder i Europa, och det var bara en tidsfråga innan Sverige skulle drabbas av det. Men ett annat skäl är också oviljan från de svenska etablerade partierna att ta tag i vissa samhällsproblem; i synnerhet de som rör integrationen. Folkpartiet har vid ett flertal tillfällen försökt att tala om dessa problem; ja faktiskt varit det enda parti som kommit med konkreta förslag om hur man kan komma till rätta med problemet. Men så fort man nämner detta blir man kallad för rasist, och övriga alliansen ser till att förslaget inte tillåts komma allt för mycket i rampljuset. Folkpartiets inställning är att man är mycket positiv till invandring, men vill också poängtera att man måste se till att de som kommer hit integreras; att de lär sig språket och kommer i arbete. Vad är det för fel med ett sådant tänk?
När dessa lösningar inte får komma till tals tillåts istället SD komma med sitt förslag till lösning: Att helt och hållet stoppa invandringen. På detta sätt har man öppnat en väg för ett extremt från Sverigedemokraterna att bara vandra rätt in i riksdagen. De stora partierna måste rannsaka sig själva efter detta val, för att se till att människor åter får förtroende för tolerans och öppenhet istället för att vända sig till hat och misstänksamhet.
Jag tror och hoppas på att det blir ordning på det politiska läget i Sverige. Att vi får en alliansregering som kan fortsätta på den väg man spunnit på de senaste fyra åren. Men tills nästa val bör man fundera på hur man undviker att Sverigedemokraterna blir långlivade i riksdagen.
Glädjen var total på Sverigedemokraternas valvaka. Ett parti som för inte alls längesedan sågs som ett parti som alltid kommer att befinna sig i skymmundan och ibland komma fram med förslag som de etablerade partierna skrattar åt, har nu tagit sig in i riksdagen och skaffat sig 20 mandat. Partiledaren Jimmie Åkesson har i ett flertal intervjuer sagt att "man tänker ta sitt ansvar i samtliga frågor". Andra partiledare visade sitt missnöje över situationen, och tydligast av alla markerade vänsterledaren Lars Ohly som gjorde en repris av Bengt Westerberg 1991 och vägrade att sätta sig i samma sminklounge som Åkesson.
Vad som nu händer är oklart. Fredrik Reinfeldt sa i sitt tal under kvällen på Moderaternas valvaka att alliansen kommer fortsätta regera. Man poängterar samtidigt att "man inte tänker ta i Sverigedemokraterna med tång". I kvällens "Agenda" medverkade Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag och Utrikesminister Carl Bildt och Expressen rapporterar:
Det parlamentariska läget är ännu oklart, men både Carl Bildt och Erik Ullenhag avvisade bestämt möjligheten att samarbeta med Sverigedemokraterna.
- Vi samarbetar inte med ett parti som Sverigedemokraterna. Men jag tycker att man ska vara försiktig med att kalla dem för vågmästare, eftersom det skulle krävas att de tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna lämnar in en misstroendeförklaring, sade Erik Ullenhag.
Samma tidning berättar även om Miljöpartiets inställning till ett samarbete med Alliansen:
Tidigare på måndagen avvisade Miljöpartiet Fredrik Reinfeldts invit om samarbete och i måndagens " Agenda" i SVT utvecklade språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson resonemanget.
- Vi har ett nytt läge i svensk politik och då vill vi ha ett bredare samarbete. Vi tycker att om Fredrik Reinfeldt vill vara en statsman bör han bjuda in samtliga sju partier till en diskussion. Vi har också varit tydliga i valrörelsen att vi arbetar för en rödgrön majoritet och då upplever vi inte att vi har mandat från väljarna att samarbeta med det borgerliga blocket, sade Maria Wetterstrand och tillade att hon tycker att Fredrik Reinfeldt försökt lämpa över ansvaret att lösa situationen på Miljöpartiet.
Att få till någon form av överenskommelse över blockgränsen ter sig alltså inte helt omöjligt. Hur detta kommer att sluta återstår att se.
Men vaför har det blivit så här? Varför kom Sverigedemokraterna in?
Ekonomiska tillbakagångar brukar gynna extrema partier som kommer enkla lösningar. Det har hänt i ett flertal länder i Europa, och det var bara en tidsfråga innan Sverige skulle drabbas av det. Men ett annat skäl är också oviljan från de svenska etablerade partierna att ta tag i vissa samhällsproblem; i synnerhet de som rör integrationen. Folkpartiet har vid ett flertal tillfällen försökt att tala om dessa problem; ja faktiskt varit det enda parti som kommit med konkreta förslag om hur man kan komma till rätta med problemet. Men så fort man nämner detta blir man kallad för rasist, och övriga alliansen ser till att förslaget inte tillåts komma allt för mycket i rampljuset. Folkpartiets inställning är att man är mycket positiv till invandring, men vill också poängtera att man måste se till att de som kommer hit integreras; att de lär sig språket och kommer i arbete. Vad är det för fel med ett sådant tänk?
När dessa lösningar inte får komma till tals tillåts istället SD komma med sitt förslag till lösning: Att helt och hållet stoppa invandringen. På detta sätt har man öppnat en väg för ett extremt från Sverigedemokraterna att bara vandra rätt in i riksdagen. De stora partierna måste rannsaka sig själva efter detta val, för att se till att människor åter får förtroende för tolerans och öppenhet istället för att vända sig till hat och misstänksamhet.
Jag tror och hoppas på att det blir ordning på det politiska läget i Sverige. Att vi får en alliansregering som kan fortsätta på den väg man spunnit på de senaste fyra åren. Men tills nästa val bör man fundera på hur man undviker att Sverigedemokraterna blir långlivade i riksdagen.
tisdag 17 augusti 2010
Vansinnigt att jämföra FP med SD
På Newsmill skriver Folkpartisten Avni Dervishi en artikel som svarar på den kritik som Folkpartiet fått på sistone, bland annat om sitt utspel om heltäckande slöjor i skolan.
Jag trodde inte mina egna ögon när jag såg detta förslag på ämne. Om tanken var att väcka debatt är det däremot helt okej, men högst provocerande. I vårt parti har vi människor från världens alla hörn. Vår egen partiledare är halvinvandrare (Björklunds mamma är krigsbarn från Norge). Jag själv är inte född i Sverige.
Invandrare har berikat Sverige och det var vi bevisat gång på gång. För första gången i Sveriges historia har vi en svensk med afrikanskt ursprung minister som är just det liberal från FP. Bland våra aktiva och folkvalda politiker har vi svenskar med - kurdiskt, iranskt, albanskt bosniskt, turkiskt, serbiskt, kroatiskt, libanesiskt, arabiskt, judiskt, kongolesiskt, polskt, finskt mm som har möjlighet och påverkar Folkpartiet Liberalernas inriktning och innehåll
Angående Niqab och burka:
Religion, tro eller brist på den är en individuell privat sak som inte ska drabba andra. Barn har rätt till att behandlas lika med andra barn. Det är dessutom de vuxnas ansvar att möjliggöra samma förutsättningar till utveckling för både elever och skolpersonal. Även Lärarförbundets viceordförande försvarade förslaget om burka och niqabförbud i skolan, men det nöjer sig inte de som vill svartmåla oss och jämföra med rasistiska SD.
Att individen tar makten över sitt liv i sina egna händer har varit och är vägledande för Folkpartiet Liberalerna och tro, hudfärg, etnicitet, ålder, läggning, längd, vikt, funktionshinder mm har ALDRIG spelat och kommer aldrig att spela en begränsande roll för oss liberalerna. Tvärtom, mångfald är berikande för Sverige och vår omvärld
Detta är något vi känner igen sedan de två senaste valrörelserna. Det började med utspelet om språktest, och vänstern kritiserade FP med en rad inlägg, bland annat för anklagelser om rasism. Därefter har vänsterns debattörer legat på lur med vässade klor för att hugga så fort ämnen som kan tyckas kontroversiella kommer på tal. Grön Ungdoms språkrör Jakob Dalunde skriver också på Newsmill om ämnet
En sann liberal står upp för frihetliga värden också i obekväma sammanhang. Sociala åtgärder istället för hårdare straff. Personlig integritet framför övervakning. Det är motsatsen till populism - att säga det som man tror folk vill höra.
Idag hörs sällan dessa budskap från Folkpartiet Liberalerna. Istället för att stå upp för HBT-personers rättigheter har folkpartiet och övriga alliansen anpassat sig till kristdemokraterna, enligt en granskning från RFSL. Istället för att gå i framkant vad gäller jämställdheten så valde folkpartiet att göra sig av med jämställdheten som profilfråga på sitt förra riksmöte. Istället för att vara en motpol till främlingsfientliga krafter har folkpartiet tidigare lyft förslag som språktest för invandrare, burkaförbud i skolan och en särskild "låglönesektor för utlandsfödda".
Jag har förbrilt bläddrat bland senaste landsmötesprotokollen för att hitta någon skrivelse om att jämställdhet inte längre skulle vara prioriterat för oss. Och att påstå att vår HBT-politik skulle ens vara i närheten av den som KD har (även om den har blivit mer liberal) är rent ut sagt absurt.
Att integrera människor i det svenska samhället är en lång process. Jag kan inte se det rasistiska di detta. Språk är en nyckel till integration, vad är det för främlingsfientligt att ha språkkrav? Det är krav som finns i ett flertal andra länder och där ses som självklart, men i vårt avlånga Sverige är det en jättetabu att ens nämna ordet integration. Självklart är detta ett ämne där det inte finns några enkla och klara lösningar, men många små lösningar kan leda till något bra.
Man måste skilja på asylpolitik och integrationspolitik. Asylpolitiken handlar om hur man ska förhålla sig till att ta emot flyktingar, något som FP ställer sig mycket positiva till. För egen del eftersträvar jag fri indvandring även om jag är medveten om att det inte är något som kan genomföras över en natt. Integrationen är hur man får flyktingar att anpassa sig i det nya samhälle de har kommit till. Bengt Westerberg var mannen som skapade den öppna hållningen till flyktingar; något som har gjort Westerberg till en av mina stora politiska förebilder. Integrationspolitiken fanns dock inte på plats under denna tid, men den har kommit till på senare år. Det innebär ingalunda att den positiva inställningen till flyktingar har suddats ut.
Jag själv är ofta kritisk mot stora delar av den nya kravliberalismen, och kommer så fortsätta vara. Men att från motståndarnas sida kalla oss för rasister sänker bara debattnivån. Lägg av med det!
Jag trodde inte mina egna ögon när jag såg detta förslag på ämne. Om tanken var att väcka debatt är det däremot helt okej, men högst provocerande. I vårt parti har vi människor från världens alla hörn. Vår egen partiledare är halvinvandrare (Björklunds mamma är krigsbarn från Norge). Jag själv är inte född i Sverige.
Invandrare har berikat Sverige och det var vi bevisat gång på gång. För första gången i Sveriges historia har vi en svensk med afrikanskt ursprung minister som är just det liberal från FP. Bland våra aktiva och folkvalda politiker har vi svenskar med - kurdiskt, iranskt, albanskt bosniskt, turkiskt, serbiskt, kroatiskt, libanesiskt, arabiskt, judiskt, kongolesiskt, polskt, finskt mm som har möjlighet och påverkar Folkpartiet Liberalernas inriktning och innehåll
Angående Niqab och burka:
Religion, tro eller brist på den är en individuell privat sak som inte ska drabba andra. Barn har rätt till att behandlas lika med andra barn. Det är dessutom de vuxnas ansvar att möjliggöra samma förutsättningar till utveckling för både elever och skolpersonal. Även Lärarförbundets viceordförande försvarade förslaget om burka och niqabförbud i skolan, men det nöjer sig inte de som vill svartmåla oss och jämföra med rasistiska SD.
Att individen tar makten över sitt liv i sina egna händer har varit och är vägledande för Folkpartiet Liberalerna och tro, hudfärg, etnicitet, ålder, läggning, längd, vikt, funktionshinder mm har ALDRIG spelat och kommer aldrig att spela en begränsande roll för oss liberalerna. Tvärtom, mångfald är berikande för Sverige och vår omvärld
Detta är något vi känner igen sedan de två senaste valrörelserna. Det började med utspelet om språktest, och vänstern kritiserade FP med en rad inlägg, bland annat för anklagelser om rasism. Därefter har vänsterns debattörer legat på lur med vässade klor för att hugga så fort ämnen som kan tyckas kontroversiella kommer på tal. Grön Ungdoms språkrör Jakob Dalunde skriver också på Newsmill om ämnet
En sann liberal står upp för frihetliga värden också i obekväma sammanhang. Sociala åtgärder istället för hårdare straff. Personlig integritet framför övervakning. Det är motsatsen till populism - att säga det som man tror folk vill höra.
Idag hörs sällan dessa budskap från Folkpartiet Liberalerna. Istället för att stå upp för HBT-personers rättigheter har folkpartiet och övriga alliansen anpassat sig till kristdemokraterna, enligt en granskning från RFSL. Istället för att gå i framkant vad gäller jämställdheten så valde folkpartiet att göra sig av med jämställdheten som profilfråga på sitt förra riksmöte. Istället för att vara en motpol till främlingsfientliga krafter har folkpartiet tidigare lyft förslag som språktest för invandrare, burkaförbud i skolan och en särskild "låglönesektor för utlandsfödda".
Jag har förbrilt bläddrat bland senaste landsmötesprotokollen för att hitta någon skrivelse om att jämställdhet inte längre skulle vara prioriterat för oss. Och att påstå att vår HBT-politik skulle ens vara i närheten av den som KD har (även om den har blivit mer liberal) är rent ut sagt absurt.
Att integrera människor i det svenska samhället är en lång process. Jag kan inte se det rasistiska di detta. Språk är en nyckel till integration, vad är det för främlingsfientligt att ha språkkrav? Det är krav som finns i ett flertal andra länder och där ses som självklart, men i vårt avlånga Sverige är det en jättetabu att ens nämna ordet integration. Självklart är detta ett ämne där det inte finns några enkla och klara lösningar, men många små lösningar kan leda till något bra.
Man måste skilja på asylpolitik och integrationspolitik. Asylpolitiken handlar om hur man ska förhålla sig till att ta emot flyktingar, något som FP ställer sig mycket positiva till. För egen del eftersträvar jag fri indvandring även om jag är medveten om att det inte är något som kan genomföras över en natt. Integrationen är hur man får flyktingar att anpassa sig i det nya samhälle de har kommit till. Bengt Westerberg var mannen som skapade den öppna hållningen till flyktingar; något som har gjort Westerberg till en av mina stora politiska förebilder. Integrationspolitiken fanns dock inte på plats under denna tid, men den har kommit till på senare år. Det innebär ingalunda att den positiva inställningen till flyktingar har suddats ut.
Jag själv är ofta kritisk mot stora delar av den nya kravliberalismen, och kommer så fortsätta vara. Men att från motståndarnas sida kalla oss för rasister sänker bara debattnivån. Lägg av med det!
söndag 8 augusti 2010
Politikens roll är att ta ställning
Nerikes allehanda har i en rad artiklar rapporterat om Manal El Banna som ska utvisas tillsammans med sin tvååriga, dödssjuka dotter Rim till Libanon. En rad processer fram och tillbaka har fördröjt processen, men beslutet ligger fast. DN rapporterar idag också om Migrationsverkets inställning till sakfrågan.
– Vi har ingen möjlighet att ge uppehållstillstånd – hur sjuk man än är – så länge som de kan få adekvat vård i hemlandet, säger Mikael Ribbenvik, rättschef på Migrationsverket.
Spelar det någon roll om man inte har råd med vården i hemlandet?
– Nej, det gör det inte.
Att migrationsverket har denna människosyn är ytterst beklagligt, men tyvärr föga förvånande. Vad som är mer förvånande är den folkpartistiske riksdagsledamoten Johan Pherssons inställning till det hela.
Kritiker anser däremot att det politiska engagemanget kan gå för långt. Johan Pehrson, riksdagsledamot för Folkpartiet, tycker att engagemanget undergräver rättsstaten.
– Jag kan känna att man som politiker måste hålla på principen, det vill säga att inte kräva politisk överprövning av enskilda fall.
Jag ställer mig inte med ett plakat utanför Migrationsverket och kräver en ändring. På samma sätt gör jag inte det på tingsrätten om jag exempelvis är missnöjd med domen mot Göran Lindberg, säger han
Liberaler har som ideologisk grund att ta hänsyn till enskilda fall, just eftersom man utgår från individen. Att då yttra sig och ta ställning tycker jag borde vara en självklarhet. Varför skulle man som politiker INTE kunna yttra sig om man tycker en dom är felaktig? Då har man väl förmodligen en åsikt om att en lagstiftning inte är tillräcklig och bör förändras. Om riksdagen börjar bestå av fler och fler personer som inte törst ta ställning så är jag mycket orolig för Sveriges framtid.
Johan Pehrson skriver också i en debattartikel i Nerikes Allhanda om hur viktigt oponionsbildning är.
Enligt den klassiska liberala rättsstaten stiftar politikerna lagar. Myndigheterna tillämpar och dömer i de enskilda fallen. Detta oberoende av och utan inflytande av opinioner i allmänhet och utan inflytande av politiker i synnerhet. Detta är den bärande tanken också i den svenska grundlagen.
Alla vi som väljer att söka och bära ansvar som folkvalda möter varje dag konsekvenser av tillämpningen av gällande lagstiftning i enskilda fall. Varje dag berörs och upprörs vi över samhällets tillstånd. Inte sällan med olika reaktioner beroende på om vi tillhör majoriteten som styr eller oppositionen.
Ju fler som driver opinion om en mänsklig migrationspolitik desto bättre. Folkpartiet liberalerna har gjort det i hundra år ungefär. Vi kräver dock inte politisk överprövning i varje enskilt fall vi inte gillar. Lilla Rims öde är ett exempel på att vår opinionsbildning är viktig
Pehrsson är helt rätt ute när han berättar om att opponionsbildning är viktigt. Men i detta måste det väl kunna inkluderas att också yttra sig i enskila fall som berör? Allt annat är ett tecken på ovilja att ta debatten.
– Vi har ingen möjlighet att ge uppehållstillstånd – hur sjuk man än är – så länge som de kan få adekvat vård i hemlandet, säger Mikael Ribbenvik, rättschef på Migrationsverket.
Spelar det någon roll om man inte har råd med vården i hemlandet?
– Nej, det gör det inte.
Att migrationsverket har denna människosyn är ytterst beklagligt, men tyvärr föga förvånande. Vad som är mer förvånande är den folkpartistiske riksdagsledamoten Johan Pherssons inställning till det hela.
Kritiker anser däremot att det politiska engagemanget kan gå för långt. Johan Pehrson, riksdagsledamot för Folkpartiet, tycker att engagemanget undergräver rättsstaten.
– Jag kan känna att man som politiker måste hålla på principen, det vill säga att inte kräva politisk överprövning av enskilda fall.
Jag ställer mig inte med ett plakat utanför Migrationsverket och kräver en ändring. På samma sätt gör jag inte det på tingsrätten om jag exempelvis är missnöjd med domen mot Göran Lindberg, säger han
Liberaler har som ideologisk grund att ta hänsyn till enskilda fall, just eftersom man utgår från individen. Att då yttra sig och ta ställning tycker jag borde vara en självklarhet. Varför skulle man som politiker INTE kunna yttra sig om man tycker en dom är felaktig? Då har man väl förmodligen en åsikt om att en lagstiftning inte är tillräcklig och bör förändras. Om riksdagen börjar bestå av fler och fler personer som inte törst ta ställning så är jag mycket orolig för Sveriges framtid.
Johan Pehrson skriver också i en debattartikel i Nerikes Allhanda om hur viktigt oponionsbildning är.
Enligt den klassiska liberala rättsstaten stiftar politikerna lagar. Myndigheterna tillämpar och dömer i de enskilda fallen. Detta oberoende av och utan inflytande av opinioner i allmänhet och utan inflytande av politiker i synnerhet. Detta är den bärande tanken också i den svenska grundlagen.
Alla vi som väljer att söka och bära ansvar som folkvalda möter varje dag konsekvenser av tillämpningen av gällande lagstiftning i enskilda fall. Varje dag berörs och upprörs vi över samhällets tillstånd. Inte sällan med olika reaktioner beroende på om vi tillhör majoriteten som styr eller oppositionen.
Ju fler som driver opinion om en mänsklig migrationspolitik desto bättre. Folkpartiet liberalerna har gjort det i hundra år ungefär. Vi kräver dock inte politisk överprövning i varje enskilt fall vi inte gillar. Lilla Rims öde är ett exempel på att vår opinionsbildning är viktig
Pehrsson är helt rätt ute när han berättar om att opponionsbildning är viktigt. Men i detta måste det väl kunna inkluderas att också yttra sig i enskila fall som berör? Allt annat är ett tecken på ovilja att ta debatten.
torsdag 5 augusti 2010
Burka, niqab, konsten att uttrycka sig samt folkpartiets ideologiska ställning.
Så har då turen kommit till Sverige. Efter att ett flertal länder i Europa infört förbud mot bärande av heltäckande slöjor som burka och niqab kom det även upp på den politiska agendan i vårt svenska avlånga land. Och det var folkpartiledaren Jan Björklund som satte igång diskussionen. Efter ett uppmärksamma fall hos DO där en kvinna anmält en skola för att hon inte fått bära Niqab.
– När man granskar lagstiftningen så är den extremt otydlig, olika lagar står mot varandra. Mitt ansvar är att rektorerna har tydliga spelregler. Man ska inte behöva handla i domstol för att få uttolkat vad som står i lagen. Man ska förstå genom att läsa lagen. Därför tycker jag att lagen ska förtydligas så att man begriper vad som gäller.
Jan Björklund säger att han även är öppen för att i lag förbjuda elever och lärare att bära klädsel som täcker ansiktet.
– Det är en annan väg, men jag tror att införs lagen så kommer rektorn i de fall som blir aktuella att bestämma att man inte får ha täckt ansikte. Det är så uppenbart att undervisningen inte fungerar om eleverna eller lärarna har täckt ansikte.
Frågan anses vara kontroversiellt, och har upprört röster såväl hos partikollegor, allianskollegor och självklart även politiska motståndare. Men idag kunde aftonbladet berätta att lagförslaget fått stöd av Fredrik Reinfelt
– Det ligger naturligtvis något i det som Jan hade som utgångspunkt: Att läraryrket är förknippat med kommunikation och att det därför kan vara rimligt att se över en lagstiftning som inte möjliggör att man kan agera som lärare med sitt ansikte helt täckt.
Ett av kritikernas huvudargument är att problemet i själva verket är väldigt litet. Få bär heltäckande slöja i Sverige i dag. Fredrik Reinfeldt håller med.
– Givet att vi har 400 000 muslimer i Sverige så är det kanske viktigt att påtala att här har vi ett fenomen som understiger kanske 100 personer. Jag har lärt mig det att samhällsproblem ska motiveras av att de ställer oss inför svåra avvägningar men också att de är stora - och det vill jag inte ge intryck av att det här är, säger Reinfeldt.
Jo att det kan vara problematiskt att man som lärare inte kan se ansiktet på eleven, och även att för eleven inte kunna se lärarens ansikte. Och till skillnad från många medierubriker så handlar ju inte detta om något generellt förbud mot att bära heltäckande slöjor i skolan. Vad som det snarare rör sig om är att rektorer ska ges möjligheten att kunna kräva att lärare ska visa ansiktet för sina elever. Socialdemokraternas integrationspolitiske talesman Luciano Astodillo menar dock att förslaget är ett slag i luften då denna möjlighet redan ges. Hade det varit ett solklart regelverk så hade dock inte det fall som nu ligger hos DO hamnat där.
Björklund kunde dock lagt fram förslaget på ett betydligt bättre sätt. Istället för att ritka budskapet direkt mot en religiös gruppering så kunde man istället helt enkelt sagt att "rektorer ska ges möjligheten att kräva att lärare och elever på skolan inte ska få bära maskering så att det ej går att se dess ansikte", eller nåt i den stilen. Det uttryck som nu blev spelade ett flertal vänsterdebbatörer rätt i händerna. Värst som vanligt är en av de mer extrema kandidaterna i Vänsterpartiet, före detta Ung vänsterordföranden Ali Esbati som kallade det hela på sin blogg för ett ett rasistflörtutspel med udden riktad mot en grupp som har svårt att försvara sig och/eller inte finns.
Detta understryker också varför ett parti som Folkpartiet på många sätt är väsentligt farligare än säg Sverigedemokraterna. För genom att med större bekvämlighet rida på allt härsknare liberala floskler om ”debatten”, kan Folkpartiet normalisera rasismen, inte minst i de ängsliga men resursstarka och paranta mellanskikt som partiet närmast uteslutande har sin väljarbas i.
Ja frågan är ju om man ska skratta, gråta eller bara helt enkelt inte bry sig. Så fort någon, oavsett vem nämner orden integration, invandrare eller islam så ropar Esbati "RASIST" så högt han bara kan. Var är vänsterpartiets integrationspolitik? Nej det är klart, eftersom ordet integration går hand i hand med ordet rasism så kan de ju inte ha någon integrationspolitik. I sann socialistisk anda ser man mellan fringrarna på detta området, liksom med skolpolitiken och låtsas som att allt är frid och fröjd.
Om vi då ska istället se på den interna kritiken så har ordföranden för Liberal Mångfald i Stockholm, Mikael "prinsen" Trolin riktat skarp kritik mot sin partiledare:
– Björklund är en av tre folkpartister som har lyft fram högerpolitiken och kravliberalismen, de andra var Johan Jakobsson och Lars Leijonborg. De fick gå som direkt följd av nederlaget i valet, och spionskandalen. Men de två grejerna är två sidor av samma mynt – den hårda framtoningen.
Han anser även att Björklund är en belastning för partiet.
– Under Almedalsveckan visade det sig att 25 procent kunde tänka sig att rösta på Folkpartiet, men att de såg Björklund som ett problem. Och jag tror att det är just Björklunds hårda framtoning som är problemet.
Även LUF-ordföranden Adam Cwejman skriver i Expressen:
Hur ska man då tolka Jan Björklunds intresse för slöjan? Ett krav utan större bäring på verkligheten är farligt nära cynisk populism och symbolpolitik.
Det är självklart att religionens roll i samhället bör diskuteras, men är en politisering av slöjan verkligen rätt väg att gå? Det hjälper ingen, varken de kvinnor som av olika skäl bär slöja eller samhället i stort.
I ett land som Sverige där vi tror på att människor ska kunna försörja sig själva och ha inflytande över sina egna liv är det dessutom en självklarhet att verka för att alla ska ha möjlighet att få en givande sysselsättning.
Det är om sådant Folkpartiet borde tala. Om riktig politik, som inte skiljer ut vissa grupper utan skapar möjligheter för alla i samhället.
Tyvärr är Jan Björklunds utspel istället ett i raden från Folkpartiet som bygger på orden "förbud" och "krav". När kommer det folkpartistiska förslag som talar om att "liberalisera" och "tillåta"?
Att Björklund är en belastning för Folkpartiet tror jag knappast. Han är en framtonande politiker som är rak och tydlig i de flesta frågor. Att ställa krav behöver inte vara något ont. Exempelvis gillar jag skarpt idéer om ordningsbetyg, möjlighet att stäng av elever och tidigare nationella prov. Problemet i detta fall är att det blir, även om det kanske inte är meningen, en udd riktad mot en viss grupp. Istället för att från statens sida blanda sig i detta med pekpinnar för just skolan så borde man istället stärka bestämmelserna om att det är en sak mellan arbetsgivare och anställda vilka plagg som ska vara tillåtna att bära på en arbetsplats. Kravställandet får inte ta överhand i vårt svenska liberala parti, det ska fortfarande vara individens frihet som står i Centrum.
Jag vill, till skillnad från Philip Wenndahl i Liberal Mångfald, INTE se ett Folkparti som mer och mer börjar likna danska Venstre med allt vad det innebär; i synnerhet samarbete med partier långt ut på högerkanten ( detta fall Danskt Folkeparti).
– När man granskar lagstiftningen så är den extremt otydlig, olika lagar står mot varandra. Mitt ansvar är att rektorerna har tydliga spelregler. Man ska inte behöva handla i domstol för att få uttolkat vad som står i lagen. Man ska förstå genom att läsa lagen. Därför tycker jag att lagen ska förtydligas så att man begriper vad som gäller.
Jan Björklund säger att han även är öppen för att i lag förbjuda elever och lärare att bära klädsel som täcker ansiktet.
– Det är en annan väg, men jag tror att införs lagen så kommer rektorn i de fall som blir aktuella att bestämma att man inte får ha täckt ansikte. Det är så uppenbart att undervisningen inte fungerar om eleverna eller lärarna har täckt ansikte.
Frågan anses vara kontroversiellt, och har upprört röster såväl hos partikollegor, allianskollegor och självklart även politiska motståndare. Men idag kunde aftonbladet berätta att lagförslaget fått stöd av Fredrik Reinfelt
– Det ligger naturligtvis något i det som Jan hade som utgångspunkt: Att läraryrket är förknippat med kommunikation och att det därför kan vara rimligt att se över en lagstiftning som inte möjliggör att man kan agera som lärare med sitt ansikte helt täckt.
Ett av kritikernas huvudargument är att problemet i själva verket är väldigt litet. Få bär heltäckande slöja i Sverige i dag. Fredrik Reinfeldt håller med.
– Givet att vi har 400 000 muslimer i Sverige så är det kanske viktigt att påtala att här har vi ett fenomen som understiger kanske 100 personer. Jag har lärt mig det att samhällsproblem ska motiveras av att de ställer oss inför svåra avvägningar men också att de är stora - och det vill jag inte ge intryck av att det här är, säger Reinfeldt.
Jo att det kan vara problematiskt att man som lärare inte kan se ansiktet på eleven, och även att för eleven inte kunna se lärarens ansikte. Och till skillnad från många medierubriker så handlar ju inte detta om något generellt förbud mot att bära heltäckande slöjor i skolan. Vad som det snarare rör sig om är att rektorer ska ges möjligheten att kunna kräva att lärare ska visa ansiktet för sina elever. Socialdemokraternas integrationspolitiske talesman Luciano Astodillo menar dock att förslaget är ett slag i luften då denna möjlighet redan ges. Hade det varit ett solklart regelverk så hade dock inte det fall som nu ligger hos DO hamnat där.
Björklund kunde dock lagt fram förslaget på ett betydligt bättre sätt. Istället för att ritka budskapet direkt mot en religiös gruppering så kunde man istället helt enkelt sagt att "rektorer ska ges möjligheten att kräva att lärare och elever på skolan inte ska få bära maskering så att det ej går att se dess ansikte", eller nåt i den stilen. Det uttryck som nu blev spelade ett flertal vänsterdebbatörer rätt i händerna. Värst som vanligt är en av de mer extrema kandidaterna i Vänsterpartiet, före detta Ung vänsterordföranden Ali Esbati som kallade det hela på sin blogg för ett ett rasistflörtutspel med udden riktad mot en grupp som har svårt att försvara sig och/eller inte finns.
Detta understryker också varför ett parti som Folkpartiet på många sätt är väsentligt farligare än säg Sverigedemokraterna. För genom att med större bekvämlighet rida på allt härsknare liberala floskler om ”debatten”, kan Folkpartiet normalisera rasismen, inte minst i de ängsliga men resursstarka och paranta mellanskikt som partiet närmast uteslutande har sin väljarbas i.
Ja frågan är ju om man ska skratta, gråta eller bara helt enkelt inte bry sig. Så fort någon, oavsett vem nämner orden integration, invandrare eller islam så ropar Esbati "RASIST" så högt han bara kan. Var är vänsterpartiets integrationspolitik? Nej det är klart, eftersom ordet integration går hand i hand med ordet rasism så kan de ju inte ha någon integrationspolitik. I sann socialistisk anda ser man mellan fringrarna på detta området, liksom med skolpolitiken och låtsas som att allt är frid och fröjd.
Om vi då ska istället se på den interna kritiken så har ordföranden för Liberal Mångfald i Stockholm, Mikael "prinsen" Trolin riktat skarp kritik mot sin partiledare:
– Björklund är en av tre folkpartister som har lyft fram högerpolitiken och kravliberalismen, de andra var Johan Jakobsson och Lars Leijonborg. De fick gå som direkt följd av nederlaget i valet, och spionskandalen. Men de två grejerna är två sidor av samma mynt – den hårda framtoningen.
Han anser även att Björklund är en belastning för partiet.
– Under Almedalsveckan visade det sig att 25 procent kunde tänka sig att rösta på Folkpartiet, men att de såg Björklund som ett problem. Och jag tror att det är just Björklunds hårda framtoning som är problemet.
Även LUF-ordföranden Adam Cwejman skriver i Expressen:
Hur ska man då tolka Jan Björklunds intresse för slöjan? Ett krav utan större bäring på verkligheten är farligt nära cynisk populism och symbolpolitik.
Det är självklart att religionens roll i samhället bör diskuteras, men är en politisering av slöjan verkligen rätt väg att gå? Det hjälper ingen, varken de kvinnor som av olika skäl bär slöja eller samhället i stort.
I ett land som Sverige där vi tror på att människor ska kunna försörja sig själva och ha inflytande över sina egna liv är det dessutom en självklarhet att verka för att alla ska ha möjlighet att få en givande sysselsättning.
Det är om sådant Folkpartiet borde tala. Om riktig politik, som inte skiljer ut vissa grupper utan skapar möjligheter för alla i samhället.
Tyvärr är Jan Björklunds utspel istället ett i raden från Folkpartiet som bygger på orden "förbud" och "krav". När kommer det folkpartistiska förslag som talar om att "liberalisera" och "tillåta"?
Att Björklund är en belastning för Folkpartiet tror jag knappast. Han är en framtonande politiker som är rak och tydlig i de flesta frågor. Att ställa krav behöver inte vara något ont. Exempelvis gillar jag skarpt idéer om ordningsbetyg, möjlighet att stäng av elever och tidigare nationella prov. Problemet i detta fall är att det blir, även om det kanske inte är meningen, en udd riktad mot en viss grupp. Istället för att från statens sida blanda sig i detta med pekpinnar för just skolan så borde man istället stärka bestämmelserna om att det är en sak mellan arbetsgivare och anställda vilka plagg som ska vara tillåtna att bära på en arbetsplats. Kravställandet får inte ta överhand i vårt svenska liberala parti, det ska fortfarande vara individens frihet som står i Centrum.
Jag vill, till skillnad från Philip Wenndahl i Liberal Mångfald, INTE se ett Folkparti som mer och mer börjar likna danska Venstre med allt vad det innebär; i synnerhet samarbete med partier långt ut på högerkanten ( detta fall Danskt Folkeparti).
måndag 2 augusti 2010
Skolk är oacceptabelt
Utbildningsminister Jan Björklund presenterade idag under en pressträff att skolk ska skrivas in i betyget. Det kommer inte att stå i slutbetyg från vare sig årskurs nio i grundskolan eller i gymnasiet. Däremot kommer det att stå i betygen som kommer mellan terminerna. Utbildningsministern säger följande i pressmeddelandet:
- Det är inte okej att vuxna kommer och går som de vill på en arbetsplats. Då ska det inte vara det för eleverna i skolan heller. Eleverna ska vara närvarande på lektionerna, skolket idag är oacceptabelt stort, säger utbildningsminister Jan Björklund.
- Skolk leder till lägre skolresultat och en uppluckrad studiemoral.
- Det finns olika skäl till att elever skolkar men det är ofta ett tecken på att allt inte står rätt till. Att tidigt upptäcka att eleven mår dåligt för att kunna ge det stöd som krävs är en investering för skolan och samhället men framförallt för individen.
Självklart måste man gå på djupet med varför någon skolkar. Men det råder idag en allmänt slapphänt attityd till skolk, åtminstone på gymnasiet. Det är av största vikt att man markerar att skolan inte är nåt ställe dit man kommer och går som man önskar. Genom detta nya system kan man i slutet av varje termin upptäcka vilka som har mycket ogiltig frånvaro, och därifrån sedan ta reda på vad skolket beror på, och därefter agera.
Socialdemokraterna ställer sig positiva till denna idén. Till DN säger talespersonen i ämnet Ylva Johansson följande:
– Jag har inga problem med det förslaget. Men man ska inte ha en överdriven tilltro till att det löser alla problem.
– Det kan vara ett av medlen för att agera tydligt och tidigt mot skolk men det får inte vara det enda sättet.
Detta kan jämföras med när förslaget kom på tal för första gången, då samtliga rödgröna partier avvisade förslaget och kallade det för "populistiskt, gammeldags och utan verkan". Det svänger fort i den rödgröna röran.
Frågan är också hur de andra två partierna i det rödgröna ställer sig till sossarnas inställning, då båda är inne på idéer om att avskaffa betyg helt; även om det är något de inte stoltserar med i valrörelsen.
Det känns ofta som om Socialdemokraternas skolpolitik börjar likna folkpartiets mer och mer på flera punkter. Det var ett misstag att inte göra en uppgörelse med S från alliansens sida. Jag är dock glad om detta går igenom nu även utan S hjälp. Diciplin och tydliga markeringar är förutsättning för en kunskapsinriktad skola där eleverna ska kunna prestera goda resultat. Eller för att hålla sig till Lärarförbundets slogan:
"Satsa på skolan så löser sig resten".
- Det är inte okej att vuxna kommer och går som de vill på en arbetsplats. Då ska det inte vara det för eleverna i skolan heller. Eleverna ska vara närvarande på lektionerna, skolket idag är oacceptabelt stort, säger utbildningsminister Jan Björklund.
- Skolk leder till lägre skolresultat och en uppluckrad studiemoral.
- Det finns olika skäl till att elever skolkar men det är ofta ett tecken på att allt inte står rätt till. Att tidigt upptäcka att eleven mår dåligt för att kunna ge det stöd som krävs är en investering för skolan och samhället men framförallt för individen.
Självklart måste man gå på djupet med varför någon skolkar. Men det råder idag en allmänt slapphänt attityd till skolk, åtminstone på gymnasiet. Det är av största vikt att man markerar att skolan inte är nåt ställe dit man kommer och går som man önskar. Genom detta nya system kan man i slutet av varje termin upptäcka vilka som har mycket ogiltig frånvaro, och därifrån sedan ta reda på vad skolket beror på, och därefter agera.
Socialdemokraterna ställer sig positiva till denna idén. Till DN säger talespersonen i ämnet Ylva Johansson följande:
– Jag har inga problem med det förslaget. Men man ska inte ha en överdriven tilltro till att det löser alla problem.
– Det kan vara ett av medlen för att agera tydligt och tidigt mot skolk men det får inte vara det enda sättet.
Detta kan jämföras med när förslaget kom på tal för första gången, då samtliga rödgröna partier avvisade förslaget och kallade det för "populistiskt, gammeldags och utan verkan". Det svänger fort i den rödgröna röran.
Frågan är också hur de andra två partierna i det rödgröna ställer sig till sossarnas inställning, då båda är inne på idéer om att avskaffa betyg helt; även om det är något de inte stoltserar med i valrörelsen.
Det känns ofta som om Socialdemokraternas skolpolitik börjar likna folkpartiets mer och mer på flera punkter. Det var ett misstag att inte göra en uppgörelse med S från alliansens sida. Jag är dock glad om detta går igenom nu även utan S hjälp. Diciplin och tydliga markeringar är förutsättning för en kunskapsinriktad skola där eleverna ska kunna prestera goda resultat. Eller för att hålla sig till Lärarförbundets slogan:
"Satsa på skolan så löser sig resten".
måndag 12 juli 2010
Drevet är i rullning
Det gick inte många dagar innan oppositionen och dess sympatisörer försökte dra nytta av det hela. Senast ut är Aftonbladets Helle Klein :
"Littorin är borta men statsminister Reinfeldt är kvar. Han visste redan i tisdags att den egentliga anledningen till att Littorin ville avgå var Aftonbladets uppgifter om det påstådda sexbrottet. I fyra dagar har han låtsats som inget och medverkat till att sprida lögnen om att vårdnadstvisten var avgångsorsaken.
Går det att lita på statsministern efter detta? Har han rent av vetat en längre tid? Har han skyddat en brottsling?"
"Reinfeldts presskonferens i lördags klargjorde ingenting. Han bara sa att Littorin till honom sagt att Aftonbladets uppgifter inte stämmer. Men vad anser han själv? Om han tror på sin partikamrat skulle han väl säga det och bestämt avvisa mediauppgifterna? Om han inte tror på honom skulle han väl lika bestämt ta avstånd från det eventuella brottet och tala engagerat mot sexköp?"
Det som har hänt är en tragedi för hela den svenska politiken. Men att försöka plocka poäng på det som har hänt är lågt. Vi vet ännu inte exakt vad som har hänt, och jag tycker man ska avvakta den utredning som görs innan man dömer någon. Statsministerns uppgift är inte heller att agera journalist och spekulera, varför man knappast kan anklaga honom för att ha vare sig ljugit eller hållt inne med sanningen. Samma sak upplevde vi under föregående valrörelse då Göran Persson inte var sen med att använda dataintrångsskandalen i Folkpartiet som ett politiskt slagträ. Det är bara att hoppas på att samma sak inte kommer att ske igen mer än vad det redan gjort.
"Littorin är borta men statsminister Reinfeldt är kvar. Han visste redan i tisdags att den egentliga anledningen till att Littorin ville avgå var Aftonbladets uppgifter om det påstådda sexbrottet. I fyra dagar har han låtsats som inget och medverkat till att sprida lögnen om att vårdnadstvisten var avgångsorsaken.
Går det att lita på statsministern efter detta? Har han rent av vetat en längre tid? Har han skyddat en brottsling?"
"Reinfeldts presskonferens i lördags klargjorde ingenting. Han bara sa att Littorin till honom sagt att Aftonbladets uppgifter inte stämmer. Men vad anser han själv? Om han tror på sin partikamrat skulle han väl säga det och bestämt avvisa mediauppgifterna? Om han inte tror på honom skulle han väl lika bestämt ta avstånd från det eventuella brottet och tala engagerat mot sexköp?"
Det som har hänt är en tragedi för hela den svenska politiken. Men att försöka plocka poäng på det som har hänt är lågt. Vi vet ännu inte exakt vad som har hänt, och jag tycker man ska avvakta den utredning som görs innan man dömer någon. Statsministerns uppgift är inte heller att agera journalist och spekulera, varför man knappast kan anklaga honom för att ha vare sig ljugit eller hållt inne med sanningen. Samma sak upplevde vi under föregående valrörelse då Göran Persson inte var sen med att använda dataintrångsskandalen i Folkpartiet som ett politiskt slagträ. Det är bara att hoppas på att samma sak inte kommer att ske igen mer än vad det redan gjort.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
