I SVD Brännpunkt skriver idag tre moderata statsråd om sin oro för att Sverige ska få en svagare roll i EU om det blir maktskifte.
Socialdemokratin dominerade länge den svenska debatten om svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Men man har haft svårt att anpassa sig till utvecklingen efter Berlinmurens fall, något som inte minst kommer till uttryck i partiets fortfarande vankelmodiga hållning till Sveriges roll i EU. Det rödgröna samarbetet visar att den socialdemokratiska förmågan att sätta ramar för den utrikespolitiska agendan är förbrukad. Idag är man en av tre medlemmar i en illa samsnackad kompromissklubb. Och i den klubben vill Mona Sahlin inte ens utesluta att Lars Ohly blir Sveriges nästa utrikesminister.
Alliansregeringen har den gångna mandatperioden fört en aktiv utrikespolitik baserad på tydliga värderingar och ett värnande om Sveriges intressen. Vi tar globalt ansvar och står upp för det öppna samhällets värderingar. Mot detta står ett rödgrönt alternativ vars utrikespolitik av allt att döma skulle komma att präglas av passivitet, otydlighet och smärtsamt framförhandlade kompromisser mellan oförenliga grundprinciper.
De rödgröna framstår som en mycket brokig samling på det utrikespolitiska området. Det var inte längesedan Miljöpartiet ändrade sin inställning till EU, och Vänsterpartiet vill fortfarande inte att EU ens ska existera som instution. Sahlin är dessutom inte lika tydlig som sina företrädare med att hålla vänstern borta från utrikespolitiken, vilket heller hindrar henne från att låta V styra och ställa på det utrikespolitiska området i de rödgrönas gemensamma manifest. Från att tidigare varit positiv till Sveriges insats i Afghanistan vill man nu ta hem trupperna redan om ett år.
Men om vi då ser på EU, där sossarna tidigare varit överens med de Borgerliga om att EU ska spela en nyckelroll i världen för frihet och demokrati, kan detta också hamna i farozonen om det blir en rödgrön regering. Frihandel och globalisering som S tidigare varit positiva till blir svårt att upprätthålla när man regerar med två partier som ser världshandel och globalisering som något negativt:
Inte heller på globaliseringens område utgör de rödgröna ett trovärdigt och sammanhållet alternativ. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet tvivlar i grunden på värdet av ökade handelsutbyten. De rödgröna vill framstå som solidaritetens och välviljans företrädare, men har en världsbild som härrör från det kalla krigets dagar. Särskilt Vänsterpartiet drivs av en utpräglad fientlighet till all samverkan med USA. Det återspeglas inte minst i de rödgrönas krav på att Sverige ska verka för att den amerikanska militära närvaron utanför landets gränser helt ska avvecklas (en linje som har välkomnats av Nordkorea men knappast någon annanstans).
För alliansen är det självklart att fortsätta arbetet med att stärka den transatlantiska länken. Sverige och EU har allt att vinna på att söka samförstånd med USA, både bilateralt och i FN och andra multilaterala fora. Detta är en förutsättning för globala framgångar på ett stort antal områden: från framsteg i klimatarbetet och vidmakthållandet av ett öppet globalt handelssystem till att möta utmaningar för säkerheten och utvecklingen inte minst i Afghanistan och Mellanöstern. '
EU är en instution uppbyggd av 27 demokratier. Vad finns det för ont i att en sådan organisation tar en ledande roll i kampen för att skapa en bättre värld?
Ska Sverige fortsätta vara en drivande kraft i EU och världen krävs det seger för alliansen på söndag.
Visar inlägg med etikett USA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett USA. Visa alla inlägg
onsdag 15 september 2010
fredag 18 juni 2010
Presidenten, oljan, och infytandet över näringslivet
President Barack Obama befinner sig just nu i en mycket otacksam roll. Att vara president när landet befinner sig i den värsta miljökatastrofen någonsin är inte lätt. Oljekatastrofen är en olycka som engagerar oerhört många människor i de delstater som har kust mot Mexikanska golfen, och mycket eller lite presidenten gör (av det han KAN göra) så anses det ändå inte tillräckligt. Vill det sig illa kan det ta sig i uttryck i höstens amerikanska mellanårsval. Men Obama kämpar på, och har fått BP att gå med på att inrätta en fond som ska kompensera alla de anställda inom fiskerinäringen och turistnäringen som drabbats av oljan.
I en nyhetsanalys i New York times berörs just handlingen med BP:s fond i ett djupare perspektiv.
"With that display of raw arm-twisting, Mr. Obama reinvigorated a debate about the renewed reach of government power, or, alternatively, the power of government overreach. It is an argument that has come to define Mr. Obama’s first 18 months in office, and one that Mr. Obama clearly hopes to make a central issue in November’s midterm elections."
Ökad makt över företagen från presidentens sida har enligt analytikern David E Sang präglat Obamas första 18 månader vid makten. Sparpaket för att hålla biljättarna Chrysler och GM under sina armar, och nu senast BP:s kompensationsfonder visar detta mycket tydligt. Att amerikanska staten går in och sätter två förlusttyngda biltillverkare på respirator, på samma sätt som oppositionen ville gör med SAAB, kan jag inte se annat än fel. Gällande BP är situationen lite mer komplex.
Liberalismen säkerställer näringsfriheten och alla individers frihet att bedriva näringsverksamhet, så länge denna inte kränker andras friheter. BP har i detta läge kränkt mängder av människors näringsfrihet då dessa inte kan utöva sina yrken. Jag syftar då givetvis på fiskare och näringsidkare inom turistnäringen. Många näringar kommer att slås ut fullständigt. Självklart bör då BP ta sitt ansvar och kompensera dessa människor.
Att borra olja på så djupt vatten som Deepwater Horizon gjorde innebär enligt de allra flesta bedömmare en enorm risk. Och täta läckor när det endast går att använda sig av fjärrstyrda robotar är efter vad vi kan erfara en mycket svår uppgift. Med den risk det innebär för många enskilda individer är det kanske helt enkelt dags att sluta borra olja på så djupa vatten. Det skulle tvinga upp oljepriser, men samtidigt skapa ytterligare incitament för att bli kvitt världens oljeberoende.
I en nyhetsanalys i New York times berörs just handlingen med BP:s fond i ett djupare perspektiv.
"With that display of raw arm-twisting, Mr. Obama reinvigorated a debate about the renewed reach of government power, or, alternatively, the power of government overreach. It is an argument that has come to define Mr. Obama’s first 18 months in office, and one that Mr. Obama clearly hopes to make a central issue in November’s midterm elections."
Ökad makt över företagen från presidentens sida har enligt analytikern David E Sang präglat Obamas första 18 månader vid makten. Sparpaket för att hålla biljättarna Chrysler och GM under sina armar, och nu senast BP:s kompensationsfonder visar detta mycket tydligt. Att amerikanska staten går in och sätter två förlusttyngda biltillverkare på respirator, på samma sätt som oppositionen ville gör med SAAB, kan jag inte se annat än fel. Gällande BP är situationen lite mer komplex.
Liberalismen säkerställer näringsfriheten och alla individers frihet att bedriva näringsverksamhet, så länge denna inte kränker andras friheter. BP har i detta läge kränkt mängder av människors näringsfrihet då dessa inte kan utöva sina yrken. Jag syftar då givetvis på fiskare och näringsidkare inom turistnäringen. Många näringar kommer att slås ut fullständigt. Självklart bör då BP ta sitt ansvar och kompensera dessa människor.
Att borra olja på så djupt vatten som Deepwater Horizon gjorde innebär enligt de allra flesta bedömmare en enorm risk. Och täta läckor när det endast går att använda sig av fjärrstyrda robotar är efter vad vi kan erfara en mycket svår uppgift. Med den risk det innebär för många enskilda individer är det kanske helt enkelt dags att sluta borra olja på så djupa vatten. Det skulle tvinga upp oljepriser, men samtidigt skapa ytterligare incitament för att bli kvitt världens oljeberoende.
onsdag 9 juni 2010
Vad händer med Sverige i EU om det blir maktskifte i höst?
På Newsmill finns en intressant artikel om hur Sveriges roll i Europa kommer att förändras om det blir maktskifte i höst. Artikeln är skriven av Liberalen Jan Rejdnell.
"En alltmer antivästlig världsbild och nationalistisk inställning präglar vänstern i Sverige. Om bara ett fåtal förslag vinner gehör i en kommande rödgrön regering, får det katastrofala följder för svensk ekonomi och återverkning i samarbetet i Europa. Ohly och vänsterpartiet kommer aldrig foga sig en gemensam utriskepolitisk grund eller samsyn med övriga länder i Europa."
Det finns skäl till denna oro. Persson, Hansson, Carlsson, Erlander, ja alla såg de till att hålla vänsterpartiet långt bort ifrån utrikespolitiken. Jag har också tidigare trott detsamma om Mona Sahlin skulle använda sig av samma stuk. Dröm om min förvåning när de rödgröna lanserade sitt förslag till utrikespolitiskt manifest där man kräver att USA ska stänga alla sina militärbaser världen över. Göran Persson var tidigare noga med att upprätthålla goda relationer med USA, men det har aldrig Vänstern velat som alltid sett USA som "kapitalismens överhuvud". Vilka ska bli våra nya samarbetspartners när vi kommer på kant med USA? Herrar som Chavez, Castro, och Lukasjenko? Hur relationerna med USA kommer att bli vid en rödgrön valseger vill jag inte ens tänka på
Så är det det här med EU. Att driva en gemensam utrikespolitik med de andra EU-länderna finns det flera skäl till. Framförallt så är Europa en betydligt starkare röst i världen än lilla Sverige, och till en starkare röst lyssnar desto fler. EU kan på allvar bli en viktig aktör i kampen för att demokratisera världen. Men nu kan ett parti släppas in som vill lämna EU, som tycker att vi är lite bättre än andra och därför ska stå utanför samarbetet. Samma parti motsätter sig arbetskraftsinvandring och hejade ivrigt på Byggnads när de hindrade en grupp lettiska arbetare att söka sin lycka i Sverige.
Vänsterpartiet är Europafientligt och bakåtsträvande. Det skulle vara en katastrof om de fick något som helst inflytande över svensk utrikespolitik.
Men detta taggar mig att arbeta ännu hårdare för en valseger för alliansen i höst!
"En alltmer antivästlig världsbild och nationalistisk inställning präglar vänstern i Sverige. Om bara ett fåtal förslag vinner gehör i en kommande rödgrön regering, får det katastrofala följder för svensk ekonomi och återverkning i samarbetet i Europa. Ohly och vänsterpartiet kommer aldrig foga sig en gemensam utriskepolitisk grund eller samsyn med övriga länder i Europa."
Det finns skäl till denna oro. Persson, Hansson, Carlsson, Erlander, ja alla såg de till att hålla vänsterpartiet långt bort ifrån utrikespolitiken. Jag har också tidigare trott detsamma om Mona Sahlin skulle använda sig av samma stuk. Dröm om min förvåning när de rödgröna lanserade sitt förslag till utrikespolitiskt manifest där man kräver att USA ska stänga alla sina militärbaser världen över. Göran Persson var tidigare noga med att upprätthålla goda relationer med USA, men det har aldrig Vänstern velat som alltid sett USA som "kapitalismens överhuvud". Vilka ska bli våra nya samarbetspartners när vi kommer på kant med USA? Herrar som Chavez, Castro, och Lukasjenko? Hur relationerna med USA kommer att bli vid en rödgrön valseger vill jag inte ens tänka på
Så är det det här med EU. Att driva en gemensam utrikespolitik med de andra EU-länderna finns det flera skäl till. Framförallt så är Europa en betydligt starkare röst i världen än lilla Sverige, och till en starkare röst lyssnar desto fler. EU kan på allvar bli en viktig aktör i kampen för att demokratisera världen. Men nu kan ett parti släppas in som vill lämna EU, som tycker att vi är lite bättre än andra och därför ska stå utanför samarbetet. Samma parti motsätter sig arbetskraftsinvandring och hejade ivrigt på Byggnads när de hindrade en grupp lettiska arbetare att söka sin lycka i Sverige.
Vänsterpartiet är Europafientligt och bakåtsträvande. Det skulle vara en katastrof om de fick något som helst inflytande över svensk utrikespolitik.
Men detta taggar mig att arbeta ännu hårdare för en valseger för alliansen i höst!
måndag 31 maj 2010
USA:s sak är vår sak
Dagens ledare i Dagens nyheter handlar om oljekatastrofen i Mexikanska golfen. Katastrofen drabbar i första hand den amerikanska sydkusten, men dröjer det länge innan läckan tätas kan än större områden gå förstörda för en lång tid framöver. DN skriver:
Det är visserligen fortfarande framför allt BP som måste ta sitt ansvar och försöka få stopp på läckan. Men förtroendet för företagets vilja och förmåga att hantera det inträffade är redan anfrätt. Under alltför lång tid efter explosionen den 20 april lämnade oljebolaget felaktig information om läckagets storlek. Dessutom höll styrelseordföranden Carl-Henric Svanberg länge helt tyst om det som inträffat. Det är egendomligt att han fortfarande inte har kommenterat katastrofen med mer än några korta inlägg under en debatt.
vidare:
Därför är Sveriges och EU:s tystnad märklig. I går lovade den nederländska regeringen att bistå USA med utrustning och material för oljesanering. Men varken Bryssel eller Stockholm har i skrivande stund uttryckt sin solidaritet med eller erbjudit Washington bistånd. Det är det minsta man kan begära, även om hjälp inte anses behövas.
USA har bidragit till att rädda Europa undan diktatorisk occupation vid tå världskrig. Den så kallade Marshallhjälpen skapade också ett ekonomiskt under i Europa, framförallt Västtyskland byggdes upp på nolltid. Därför borde det vara självklart för Europeiska länder att bistå USA med all tänkbar hjälp när man står inför den kanske värsta miljökatastrofen i världshistorien. Dessutom bör det ligga i allas intresse att rädda de känsliga ekosystemt som finns i de amerikanska delstater som har kust mot mexikanska golfen. Många unika arter finns här som nu är än mer hotade än vad de tidigare var.
Oljeindustrin bör också ta lärdom av katastrofen. Det kanske är dags att se över om man överhuvudtaget ska borra på så pass djupt vatten. Framförallt så måste oljeanvändningen minska. Vänstersympatisörer kommer i vanlig ordning skylla katastrofen på kapitalismen och marknadsekonomin. Det finns emellertid ingen tid för sådan debatt nu, ej heller tid för vem som bär ansvar inom BP (som för övrigt är kända för att vara allt annat än miljövänliga). Nu gäller det att med samlade krafter stoppa denna ekologiska katastrof, ska huvuden rulla får de göra det efteråt. Och huvuden lär rulla. Stämmningarna av diverse näringsidkare, i synnerhet fiskare, har öst in de senaste veckorna. Samtidigt rapporterar New York Times om hur kritiken växer mot regeringen och kustbevakningen i USA för dess hantering av situationen.
USA:s sak är vår sak, nu måste alla hjälpas åt att stoppa läckan!
Det är visserligen fortfarande framför allt BP som måste ta sitt ansvar och försöka få stopp på läckan. Men förtroendet för företagets vilja och förmåga att hantera det inträffade är redan anfrätt. Under alltför lång tid efter explosionen den 20 april lämnade oljebolaget felaktig information om läckagets storlek. Dessutom höll styrelseordföranden Carl-Henric Svanberg länge helt tyst om det som inträffat. Det är egendomligt att han fortfarande inte har kommenterat katastrofen med mer än några korta inlägg under en debatt.
vidare:
Därför är Sveriges och EU:s tystnad märklig. I går lovade den nederländska regeringen att bistå USA med utrustning och material för oljesanering. Men varken Bryssel eller Stockholm har i skrivande stund uttryckt sin solidaritet med eller erbjudit Washington bistånd. Det är det minsta man kan begära, även om hjälp inte anses behövas.
USA har bidragit till att rädda Europa undan diktatorisk occupation vid tå världskrig. Den så kallade Marshallhjälpen skapade också ett ekonomiskt under i Europa, framförallt Västtyskland byggdes upp på nolltid. Därför borde det vara självklart för Europeiska länder att bistå USA med all tänkbar hjälp när man står inför den kanske värsta miljökatastrofen i världshistorien. Dessutom bör det ligga i allas intresse att rädda de känsliga ekosystemt som finns i de amerikanska delstater som har kust mot mexikanska golfen. Många unika arter finns här som nu är än mer hotade än vad de tidigare var.
Oljeindustrin bör också ta lärdom av katastrofen. Det kanske är dags att se över om man överhuvudtaget ska borra på så pass djupt vatten. Framförallt så måste oljeanvändningen minska. Vänstersympatisörer kommer i vanlig ordning skylla katastrofen på kapitalismen och marknadsekonomin. Det finns emellertid ingen tid för sådan debatt nu, ej heller tid för vem som bär ansvar inom BP (som för övrigt är kända för att vara allt annat än miljövänliga). Nu gäller det att med samlade krafter stoppa denna ekologiska katastrof, ska huvuden rulla får de göra det efteråt. Och huvuden lär rulla. Stämmningarna av diverse näringsidkare, i synnerhet fiskare, har öst in de senaste veckorna. Samtidigt rapporterar New York Times om hur kritiken växer mot regeringen och kustbevakningen i USA för dess hantering av situationen.
USA:s sak är vår sak, nu måste alla hjälpas åt att stoppa läckan!
tisdag 25 maj 2010
Det rödgröna samarbetets stora vinnare: Vänsterpartiet
Idag presenterades ett gemensamt förslag från de rödgröna: USA bör lämna sina militärbaser världen över. I svenska dagbladet kan man läsa:
"Det rödgröna kravet innebär en reträtt av 300000 amerikanska militärer, men har hittills inte uppmärksammats. För socialdemokratin är det en rejäl kursändring. Regeringen Persson deklarerade valåret 2006: ”För regeringen är det centralt att utveckla den transatlantiska länken och Sveriges samarbete med Förenta staterna”. Med en regering ledd av Mona Sahlin 2010 blir det en annorlunda politik"
Det är är lätt att förstå vad som har hänt: Vänsterpartiet är de stora vinnarna i det rödgröna samarbetet. V:s utrikespolitiske talesman Hans Linde skriver på sin blogg om hur det hela ska gå till. USA ska helt enkelt bomma igen alla sina militära baser utanför landets gränser.
Det har varit ett par socialdemokratiska statsministrar genom åren. Hjalmar Branting, Per-Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson, och Göran Persson. Alla hade de något gemensamt (förutom partitillhörigheten): De såg till att hålla Vänsterpartiet (på den tiden Vänsterpartiet Kommunisterna) så långt ifrån utrikespolitiken som det bara gick. Man hade överhuvudtaget inte något formellt samarbete med dem. Jag har hela tiden tänkt att vad som än händer efter valet så kommer inte Mona Sahlin att låta V komma i närheten av utrikes, försvars, utbildnings, eller finansministerposten. Jag har dessutom lugnat folk som trott att detta skulle kunna ske. Men nu är jag inte lika säker längre, speciellt inte efter dagens inlägg. Vänstern gräver upp den gamla stämpeln som Gudrun Schyman gjorde allt för att tvätta bort. Detta är ett första steg, vad blir det härnäst? ett utökat samarbete med Kubanska eller den Vietnamesiska regeringen.
Fredrik Malm och Jan Björklund skriver på Newsmill
Det har förts fram flera märkliga förslag från vänsteroppositionen i denna valrörelse, men inget förslag är så obegripligt som detta. I en tid när vi behöver fördjupa våra ansträngningar tillsammans med världens mest inflytelserika stater för att möta klimathot, ekonomisk oro och säkerhetspolitiska risker - då väljer Mona Sahlin att gå till val på en diplomatisk frontalkrock med USA
Adam Cwejman likaså:
"Nästan lite cyniskt är att man bara uttryckligen kräver att USA monterar ner sina kärnvapen. Givetvis vill ingen se kärnvapen, oavsett vems händer de befinner sig i men att först och främst kräva att det är USA som backar ner militärt, både vad gäller baser och kärnvapen är bara historielöst."
Carl Bildt
"Det är en huvudlös politik, klassisk antiamerikansk Vänsterpartipolitik som skulle vara omöjlig i en regeringsställning"
Detta är ett mycket starkt skäl för att jobba ännu hårdare för att få alliansregeringen återvald i höst.
"Det rödgröna kravet innebär en reträtt av 300000 amerikanska militärer, men har hittills inte uppmärksammats. För socialdemokratin är det en rejäl kursändring. Regeringen Persson deklarerade valåret 2006: ”För regeringen är det centralt att utveckla den transatlantiska länken och Sveriges samarbete med Förenta staterna”. Med en regering ledd av Mona Sahlin 2010 blir det en annorlunda politik"
Det är är lätt att förstå vad som har hänt: Vänsterpartiet är de stora vinnarna i det rödgröna samarbetet. V:s utrikespolitiske talesman Hans Linde skriver på sin blogg om hur det hela ska gå till. USA ska helt enkelt bomma igen alla sina militära baser utanför landets gränser.
Det har varit ett par socialdemokratiska statsministrar genom åren. Hjalmar Branting, Per-Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson, och Göran Persson. Alla hade de något gemensamt (förutom partitillhörigheten): De såg till att hålla Vänsterpartiet (på den tiden Vänsterpartiet Kommunisterna) så långt ifrån utrikespolitiken som det bara gick. Man hade överhuvudtaget inte något formellt samarbete med dem. Jag har hela tiden tänkt att vad som än händer efter valet så kommer inte Mona Sahlin att låta V komma i närheten av utrikes, försvars, utbildnings, eller finansministerposten. Jag har dessutom lugnat folk som trott att detta skulle kunna ske. Men nu är jag inte lika säker längre, speciellt inte efter dagens inlägg. Vänstern gräver upp den gamla stämpeln som Gudrun Schyman gjorde allt för att tvätta bort. Detta är ett första steg, vad blir det härnäst? ett utökat samarbete med Kubanska eller den Vietnamesiska regeringen.
Fredrik Malm och Jan Björklund skriver på Newsmill
Det har förts fram flera märkliga förslag från vänsteroppositionen i denna valrörelse, men inget förslag är så obegripligt som detta. I en tid när vi behöver fördjupa våra ansträngningar tillsammans med världens mest inflytelserika stater för att möta klimathot, ekonomisk oro och säkerhetspolitiska risker - då väljer Mona Sahlin att gå till val på en diplomatisk frontalkrock med USA
Adam Cwejman likaså:
"Nästan lite cyniskt är att man bara uttryckligen kräver att USA monterar ner sina kärnvapen. Givetvis vill ingen se kärnvapen, oavsett vems händer de befinner sig i men att först och främst kräva att det är USA som backar ner militärt, både vad gäller baser och kärnvapen är bara historielöst."
Carl Bildt
"Det är en huvudlös politik, klassisk antiamerikansk Vänsterpartipolitik som skulle vara omöjlig i en regeringsställning"
Detta är ett mycket starkt skäl för att jobba ännu hårdare för att få alliansregeringen återvald i höst.
onsdag 14 april 2010
Atomkraft på gott och ont
På SVD Brännpunkt skriver idag fem forskare replik på gårdagens inlägg från centerpartisten Eva Selin Lindgren. Forskarna menar, till skillnad från Lindgren, att det inte finns någon direkt parallel koppling mellan framställning av kärnkraftsenergi och atomvapen.
"Civil kärnkraft har aldrig använts i vapenproduktion därför att det är dyrare, svårare, och farligare, samt lättare för omvärlden att upptäcka och stoppa. Selin Lindgrens debatt-taktik att associera fredlig använding av teknik med illdåd och krigföring är falsk. All vetenskap och teknik kan missbrukas. Att avstå från fredlig användning kommer aldrig att hindra någon annan från att använda den på ett illasinnat sätt."
Resonemanget är mycket klokt. Det första kärnkraftverket i världen togs i bruk nio år efter att de första atombomberna fällts över Nagasaki och Hiroshima. Att avskaffa all kärnkraft för att det finns somliga illasinnade som använder teknologin till onda syften. Då skulle man av samma skäl kunna förbjuda exempelvis basball-trän eftersom de används som tillhygge av kriminella, eller införa ett totalförbud mot alkohol eftersom det råkar finnas en minoritet som inte kan hantera intaget. Länder som har kärnkraftsproduktion hamnar dessutom under stark kontroll av FN:s atomenergiorgan IAEA, vilket minskar ytterligare risken för att man använder teknologin till att bygga massförstörelsevapen. Samma kontroll har FN inte över ett land som inte har någon civil kärnkraft.
I Washington har ett toppmöte nyss ägt rum. New York times rapporterar att i det nedrustningsprogram som antagits ingår bland annat att länder i det forna Sovjetområdet ska agera kraftfullt mot illegal uranhandel. Bland händelserna ingår också överenskommelser om begränsningar av hur mycket plutonium länder ska få inneha, samt att USA och Ryssland flyttar över en viss mängd plutonium från sina kärnvapen program till civil framställning av kärnkraft.
Till skillnad från Fredrik Segerfeldt vill jag har en kärnvapenfri värld. Inget gott kan komma ur ett vapen som orsakar så mycket ont som en atombomb. Givetvis så inser jag att det inte går att lösa över en natt, men det skrivna avtalet får ändå ses som ett steg i rätt riktning.
"Civil kärnkraft har aldrig använts i vapenproduktion därför att det är dyrare, svårare, och farligare, samt lättare för omvärlden att upptäcka och stoppa. Selin Lindgrens debatt-taktik att associera fredlig använding av teknik med illdåd och krigföring är falsk. All vetenskap och teknik kan missbrukas. Att avstå från fredlig användning kommer aldrig att hindra någon annan från att använda den på ett illasinnat sätt."
Resonemanget är mycket klokt. Det första kärnkraftverket i världen togs i bruk nio år efter att de första atombomberna fällts över Nagasaki och Hiroshima. Att avskaffa all kärnkraft för att det finns somliga illasinnade som använder teknologin till onda syften. Då skulle man av samma skäl kunna förbjuda exempelvis basball-trän eftersom de används som tillhygge av kriminella, eller införa ett totalförbud mot alkohol eftersom det råkar finnas en minoritet som inte kan hantera intaget. Länder som har kärnkraftsproduktion hamnar dessutom under stark kontroll av FN:s atomenergiorgan IAEA, vilket minskar ytterligare risken för att man använder teknologin till att bygga massförstörelsevapen. Samma kontroll har FN inte över ett land som inte har någon civil kärnkraft.
I Washington har ett toppmöte nyss ägt rum. New York times rapporterar att i det nedrustningsprogram som antagits ingår bland annat att länder i det forna Sovjetområdet ska agera kraftfullt mot illegal uranhandel. Bland händelserna ingår också överenskommelser om begränsningar av hur mycket plutonium länder ska få inneha, samt att USA och Ryssland flyttar över en viss mängd plutonium från sina kärnvapen program till civil framställning av kärnkraft.
Till skillnad från Fredrik Segerfeldt vill jag har en kärnvapenfri värld. Inget gott kan komma ur ett vapen som orsakar så mycket ont som en atombomb. Givetvis så inser jag att det inte går att lösa över en natt, men det skrivna avtalet får ändå ses som ett steg i rätt riktning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
