Miljöpartiet de stora vinnarna av det rödgröna samarbetets upplösning

I stort sett samtliga medier rapporterar idag att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, och Miljöpartiet väljer att "ta en paus" i sitt samarbete. Svenska Dagbladets ledarsida reflekterar över det hela :


Att komma loss från De rödgröna kan vara det bästa som hänt MP sedan säldöden 1988. Men det hänger på att de nya språkrören, som tillträder nästa år, ser möjligheterna.

Som SvD visade igår finns det starka krafter högt upp inom MP som anser att blockpolitiken är en tvångströja, och att partiet har mycket större potential om det inte låser sig fast vid S och V.

Gustav Fridolin, som tippas bli nytt språkrör tillsammans med nyssnämnda Mikaela Valtersson, menar exempelvis att MP ”kan bli ett stort parti” om partiet bara får bedriva en egen politik.

Den möjligheten finns redan nu. Det nämns sällan i debatten, så många kanske har glömt det, men om Miljöpartiet bara vill så kan de, och inte Sverigedemokraterna, vara den så kallade tungan på vågen i riksdagen. Spelar de sina kort rätt kan de få avsevärt inflytande på regeringens politik, samtidigt som de kan framstå som ett moget, seriöst och framåtsyftande oppositionsalternativ. Det finns många mittenväljare, kanske främst i storstäderna, som skulle uppskatta en sådan kraft, och när Sahlin och Ohly mest står och slickar såren är det ett gyllene läge för Miljöpartiet.

Därmed inte sagt att det blir lätt. MP kan inte bli så maktrusiga att de glömmer att Alliansregeringen fick ett stärkt mandat från väljarna. Men det torde vara enklare att kompromissa med folkviljan än med Lars Ohly.

Miljöpartiet har tidigare alltid profilerat sig som ett parti som valt att inte tillhöra något block. De har miljöpolitiken som utgångspunk i alla frågor och stödjer den som i just den enskilda frågan anses gynna deras ställning på bästa möjliga sätt. Därigenom intar man en position som en ständig vågmästare. Detta är en roll där man kan åstadkomma mycket. Det visade man inte minst när man såg till att Socialdemokraterna i Stockholm genomförde trängselskatten, trots att dåvarande finansborgarrådet Annika Billström gick till val på att just så inte skulle ske.

Rent ideologiskt har det varit svårt att placera MP på en tydlig vänster-högerskala och de har fått en plats i mittfåran. Samtidigt som de motarbetat betyg i skolan har de ställt sig positiva till friskolor och uppluckrade regler på arbetsmarknaden. I och med det rödgröna samarbetet har Mp fått stå tillbaka allt mer för påtryckningar från Vänsterpartiet; ja det hände redan den dag då man valde att binda upp sig mot Socialdemokraterna. Det har varit internt missnöje i partiet med svängen åt vänster, och kanske kan denna nu stoppas? Det återstår att se.

Samtidigt försöker Lars Ohly i en kommentar till DN tona ned det faktum att samarbetet är lagt på is. Det är en förståelig reaktion; V har fått kliva fram rejält i och med det rödgröna samarbetet. För V är detta olyckligt, men för MP det absolut bästa som kunnat hända partiet på länge.

Låt Serbien förhandla, men gå försiktigt fram

DN rapporterar idag att Serbien nu fått klartecken att börja förhandla om medlemsskap i EU :


Uppgörelsen innebär att EU-kommissionen ska yttra sig om Serbiens beredskap för medlemskap, ett viktigt första steg mot formell status som ansökarland. Samtidigt uppges kraven på Serbien att gripa krigsbrottsmisstänkta militärer som Ratko Mladic stå kvar som villkor.

– Vi har gjort det vi borde ha gjort för ett halvår sedan, säger utrikesminister Carl Bildt (M) efter ministrarnas beslut att skicka Serbiens ansökan om EU-medlemskap vidare till EU-kommissionen för analys.

Annons:Sverige och Nederländerna har haft de mest extrema positionerna i förhandlingarna. Sverige ser beslutet att lämna ansökningshandlingarna vidare som ett rent tekniskt beslut, medan Nederländerna bromsat och krävt att Mladic ska gripas.

– Man kan ju inte vara motvallskärring hur länge som helst i det europeiska samarbetet, säger Bildt.


Svårigheterna för Serbien att få komma med i EU har sin grund i det bosnienserbiska kriget på 90-talet, ett krig som betraktas som ett av de mest inhumana som ägt rum efter förintelsen. Många trodde nog och hoppades på att Serbien skulle bli en väl fungerande demokrati efter det att Slobodan Milosevic avsatts från makten 2000. Men så blev det inte. Nationalistiska regeringar har konsekvent vägrat att samarbeta med FN:s krigsförbrytartribunal i Haag och snarare hyllat kända krigsförbrytare som hjältar istället för att söka efter dem med ljus och lykta.

Situationen idag är annorlunda. En mer västvänlig regering sitter vid makten, och en viktig milstolpe nåddes häromåret då en av de värsta krigsskurkarna greps och utlämnades; den tidigare bosnienserbiske ledaren Radowan Karacic. Hans närmsta medarbetare Ratko Mladic är fortfarande på fri fot, och ett av villkoren för ett medlemsskap är att han grips och lämnas ut.

Att Mladic lämnas ut är ett fullt rimligt krav att ställa. Samtliga ansvariga för det vidriga kriget i Bosnien måste ställas till svars för sina handlingar. Men detta är inte det enda hindret för Serbien att få ett EU-medlemsskap. Landet har också liksom många andra länder i öst en utbredd korruption. EU:s ledare har fått bittert erfara vad det kan innebära då man släppte in Rumänien och Bulgarien alldeles för tidigt. Det har resultetat i frysta utbetalningar; då de pengar som betalats ut gick till helt fel saker eller rent av försvann. Denna lärdom bör man nu använda sig av, och inte gå för fort fram.

Så låt gärna Serbien förhandla, men gå försiktigt fram!

LAS och Moderaterna

Dagens industri berättar idag att partiets nya inställning till LAS splittrar partiet. Sveriges största regeringsparti som tidigare alltid haft en mycket kritisk hållning till LAS har under Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs ledning intagit en ställning som allt mer liknar den som Socialdemokraterna har. Men det finns uppenbarligen vissa sprickor i partiet i frågan.


Fyra av tio moderata riksdagsledamöter går emot de nya Moderaternas las-vänliga linje, enligt en enkät genomförd av arbetsrättstidningen Lag och avtal.

Den stora minoritetsgruppen svarar tveklöst ja på frågan ”bör arbetsgivare få större möjlighet att bestämma vilka som ska stanna kvar vid arbetsbrist?”. De vill att arbetsgivarna friare än idag ska kunna välja vem som ska få behålla jobbet vid arbetsbrist.

Moderaterna har under partiledare Fredrik Reinfeldts ledning övergett den kritiska hållning till arbetsrätten som arbetsgivarna i Svensk Näringsliv står för.


I dagsläget är det Centern och Folkpartiet som står för den största viljan att förändra LAS. I ett system där arbetsgivaren tillåts bestämma mer över vilka som ska få gå vid uppsägningar gör att alla anställda på arbetsplatsen får samma chans att visa på allvar vad de går för. I det nuvarande turordningssystemet spelar det ingen roll hur duktig man är, då det alltid är den som varit på arbetsplatsen längst som får förtur att stanna kvar.

De förändringar som gjorts under de senaste fyra åren är visserligen steg i rätt riktning, men det finns ännu mycket kvar att göra på området.