Dagens nyheter har idag en mycket intressant ledare om orsak och verkan gällande stigande livsmedelspriser.
"När de globala livsmedelspriserna sköt i höjden för två år sedan var det många som skyllde på spekulanter. Sedan fick världen annat att tänka på. Det blev finanskris, och sökandet efter syndabockar riktades åt annat håll. Men hur var det egentligen? Var det spekulation som drev livsmedelspriserna i höjden? Två forskare har på uppdrag av OECD analyserat frågan. Men utfallet är negativ: Ingenting tyder på att det var klippare och spekulanter som pressade upp livsmedelspriserna. Inte heller tycks fondernas själva konstruktion ha haft någon roll i dramat".
Livsmedel är något gemene man införskaffar för att just äta det. Det är inga produkter man köper in och ligger på i väntan på att priserna ska gå upp. Livsmedel, åtminstone färska sådana, blir dåliga när de får ligga. Till skillnad från exempelvis värdepapper och fastigheter.
Självklart är inte situationen oproblematisk. Stigande priser drabbar fattiga människor i utvecklingsländer hårt.
"Men mot befolkningen i fattiga länder kan stigande och häftigt fluktuerande livsmedelspriser utgöra ett allvarligt hot. OECD beräknar att en miljard människor i dag är undernärda. På lägre sikt måste livsmedelsproduktionen öka för att hålla jämna steg med befolkningstillväxten. Ändå är det varken något produktionsfall eller befolkningsökningen som ligger bakom de senaste årens högre livsmedelspriser. Pressen uppåt kan i huvudsak förklaras av stigande efterfrågan. För det första har en växande medelklass i länder som Kina och Indien förändrat sin konsumtion. De har råd att köpa exklusivare livsmedel och har inte minst börjat äta mer kött än tidigare. Denna välståndsökning är i sig positiv. Problemet är att det finns andra grupper vars inkomster inte stigit som fått svårt att betala de högre livsmedelspriserna."
Marknaden för livsmedel är dåligt konkurrensutsatt. Exempelvis domineras livsmedelsmarknaden i Sverige av ett fåtal grossister, och hela EU:s jordbruk hålls under armarna av subventioner som här skapar en enorm överproduktion av jordbruksprodukter där överskottet dumpas till tredje världen, och en hel del dessutom bränns upp för att hålla priserna uppe. Ett ytterst omoraliskt beteende med tanke på den bristsituation som råder på många håll i världen. Europa är inte ensamt om sina subventioner, även i USA håller staten förlusttyngda bondgårdar under armarna.
En annan orsak är också att de rika ländernas ökade efterfrågan på Etanol som drivmedel har trissat upp priserna. Statlig subventionering av etanolförsäljning har visat sig vara en mindre bra miljöåtgärd, och dessa subventioner bör slopas. Inte minst därför att det missgynnar andra alternativa bränslen.
Marknaderna för livsmedel bör öppnas upp för att öka tillgången, och därav få ned priserna. Frihandel löser problem eftersom det pressar ned priser och därav skapar möjligheter för fattiga människor i tredje världen att skapa sig ett drägligare liv. Vad är det som vänstermänniskor tycker är så fruktansvärt med detta?
onsdag 30 juni 2010
måndag 21 juni 2010
Frihet även för kungligheter
Så fick tillslut Victoria sin Daniel, följt av ett hejdundrans firande fullt av pompa och ståt. Närvarade gjorde kungafamiljens släkt och vänner, politiker, och representanter från Näringslivet. Undantag för Carl-Henrik Svanberg som hade skam nog i kroppen att inte lämna oljekatastrofen i sticket och åka till Sverige och bli bjuden på fest för skattebetalarnas pengar.
Lördagens ledare i Dagens nyheter reflekterade bra över situationen:
"Victoria fick till slut sin Daniel, men självklart var det inte. I släkten Bernadotte finns åtskilliga som under 1900-talet stötts bort ur den kungliga familjegemenskapen därför att de följt hjärtat och gift sig med någon av folket. Den grundläggande mänskliga rättigheten att själv få välja sin make eller maka har inte omfattat alla. Inte heller Victoria har kunnat välja livspartner fritt, utan tvingades inhämta ett godkännande från kungen och regeringen. Denna konsekvens av vårt statsskick är bisarr för en ung kvinna."
"De kungligas funktion har alltid varit att stå över andra människor, även när det inskränkt deras eget livsrum. I ett modernt samhälle blir emellertid denna konstitutionella särställning så tydligt en anakronism, eftersom den hamnar på kollisionskurs med de värden som bär upp demokratier. Privata familjeband läggs som grund för offentlig maktutövning. Någon reell möjlighet till ansvarsutkrävande finns inte. Det demokratiska underskottet är uppenbart – men också de kungliga drabbas av ojämlikheten."
Javisst är frågan om monarkins vara eller icke vara en lika stor fråga för kungligheterna som för övriga. Att några individer inte tillåts leva som andra bara för att de är födda i en viss familj är inte sunt på något sätt. Personer som inte tillåts rösta i allmäna val, inte tillåts uttala sig politiskt, och heller inte gifta sig med vem som helst utan regeringens samtycke. Det är inte alls längesen det inte var tänkbart för barn av kungligheter att gifta sig med personer som inte hade adlig bakgrund. En fruktansvärt bakåtsträvande syn.
Stödet för monarkin är fortfarande starkt, men det är sjunker. Någon hävdar att det just beror på att man valt att släppa in icke-kungliga personer i familjen. För egen del så hoppas jag det beror på att man helt enkelt ogillar att vi har ett statsskick där posten som sverige statschef ärvs, att man kan födas till ett ämbete. Det är tråkigt att frågan är så Tabubelagd i Sverige. När man diskuterar förändringar av grundlagar, så måste även succeccionsordningen kunna diskuteras.
Men i vilket fall så får jag gratulera brudparet, och hoppas lycka och välgång må följa er. Den största lyckan vore om ni kunde få leva ett liv utan förpliktelser reglerade i succetionsordningen.
Lördagens ledare i Dagens nyheter reflekterade bra över situationen:
"Victoria fick till slut sin Daniel, men självklart var det inte. I släkten Bernadotte finns åtskilliga som under 1900-talet stötts bort ur den kungliga familjegemenskapen därför att de följt hjärtat och gift sig med någon av folket. Den grundläggande mänskliga rättigheten att själv få välja sin make eller maka har inte omfattat alla. Inte heller Victoria har kunnat välja livspartner fritt, utan tvingades inhämta ett godkännande från kungen och regeringen. Denna konsekvens av vårt statsskick är bisarr för en ung kvinna."
"De kungligas funktion har alltid varit att stå över andra människor, även när det inskränkt deras eget livsrum. I ett modernt samhälle blir emellertid denna konstitutionella särställning så tydligt en anakronism, eftersom den hamnar på kollisionskurs med de värden som bär upp demokratier. Privata familjeband läggs som grund för offentlig maktutövning. Någon reell möjlighet till ansvarsutkrävande finns inte. Det demokratiska underskottet är uppenbart – men också de kungliga drabbas av ojämlikheten."
Javisst är frågan om monarkins vara eller icke vara en lika stor fråga för kungligheterna som för övriga. Att några individer inte tillåts leva som andra bara för att de är födda i en viss familj är inte sunt på något sätt. Personer som inte tillåts rösta i allmäna val, inte tillåts uttala sig politiskt, och heller inte gifta sig med vem som helst utan regeringens samtycke. Det är inte alls längesen det inte var tänkbart för barn av kungligheter att gifta sig med personer som inte hade adlig bakgrund. En fruktansvärt bakåtsträvande syn.
Stödet för monarkin är fortfarande starkt, men det är sjunker. Någon hävdar att det just beror på att man valt att släppa in icke-kungliga personer i familjen. För egen del så hoppas jag det beror på att man helt enkelt ogillar att vi har ett statsskick där posten som sverige statschef ärvs, att man kan födas till ett ämbete. Det är tråkigt att frågan är så Tabubelagd i Sverige. När man diskuterar förändringar av grundlagar, så måste även succeccionsordningen kunna diskuteras.
Men i vilket fall så får jag gratulera brudparet, och hoppas lycka och välgång må följa er. Den största lyckan vore om ni kunde få leva ett liv utan förpliktelser reglerade i succetionsordningen.
fredag 18 juni 2010
Presidenten, oljan, och infytandet över näringslivet
President Barack Obama befinner sig just nu i en mycket otacksam roll. Att vara president när landet befinner sig i den värsta miljökatastrofen någonsin är inte lätt. Oljekatastrofen är en olycka som engagerar oerhört många människor i de delstater som har kust mot Mexikanska golfen, och mycket eller lite presidenten gör (av det han KAN göra) så anses det ändå inte tillräckligt. Vill det sig illa kan det ta sig i uttryck i höstens amerikanska mellanårsval. Men Obama kämpar på, och har fått BP att gå med på att inrätta en fond som ska kompensera alla de anställda inom fiskerinäringen och turistnäringen som drabbats av oljan.
I en nyhetsanalys i New York times berörs just handlingen med BP:s fond i ett djupare perspektiv.
"With that display of raw arm-twisting, Mr. Obama reinvigorated a debate about the renewed reach of government power, or, alternatively, the power of government overreach. It is an argument that has come to define Mr. Obama’s first 18 months in office, and one that Mr. Obama clearly hopes to make a central issue in November’s midterm elections."
Ökad makt över företagen från presidentens sida har enligt analytikern David E Sang präglat Obamas första 18 månader vid makten. Sparpaket för att hålla biljättarna Chrysler och GM under sina armar, och nu senast BP:s kompensationsfonder visar detta mycket tydligt. Att amerikanska staten går in och sätter två förlusttyngda biltillverkare på respirator, på samma sätt som oppositionen ville gör med SAAB, kan jag inte se annat än fel. Gällande BP är situationen lite mer komplex.
Liberalismen säkerställer näringsfriheten och alla individers frihet att bedriva näringsverksamhet, så länge denna inte kränker andras friheter. BP har i detta läge kränkt mängder av människors näringsfrihet då dessa inte kan utöva sina yrken. Jag syftar då givetvis på fiskare och näringsidkare inom turistnäringen. Många näringar kommer att slås ut fullständigt. Självklart bör då BP ta sitt ansvar och kompensera dessa människor.
Att borra olja på så djupt vatten som Deepwater Horizon gjorde innebär enligt de allra flesta bedömmare en enorm risk. Och täta läckor när det endast går att använda sig av fjärrstyrda robotar är efter vad vi kan erfara en mycket svår uppgift. Med den risk det innebär för många enskilda individer är det kanske helt enkelt dags att sluta borra olja på så djupa vatten. Det skulle tvinga upp oljepriser, men samtidigt skapa ytterligare incitament för att bli kvitt världens oljeberoende.
I en nyhetsanalys i New York times berörs just handlingen med BP:s fond i ett djupare perspektiv.
"With that display of raw arm-twisting, Mr. Obama reinvigorated a debate about the renewed reach of government power, or, alternatively, the power of government overreach. It is an argument that has come to define Mr. Obama’s first 18 months in office, and one that Mr. Obama clearly hopes to make a central issue in November’s midterm elections."
Ökad makt över företagen från presidentens sida har enligt analytikern David E Sang präglat Obamas första 18 månader vid makten. Sparpaket för att hålla biljättarna Chrysler och GM under sina armar, och nu senast BP:s kompensationsfonder visar detta mycket tydligt. Att amerikanska staten går in och sätter två förlusttyngda biltillverkare på respirator, på samma sätt som oppositionen ville gör med SAAB, kan jag inte se annat än fel. Gällande BP är situationen lite mer komplex.
Liberalismen säkerställer näringsfriheten och alla individers frihet att bedriva näringsverksamhet, så länge denna inte kränker andras friheter. BP har i detta läge kränkt mängder av människors näringsfrihet då dessa inte kan utöva sina yrken. Jag syftar då givetvis på fiskare och näringsidkare inom turistnäringen. Många näringar kommer att slås ut fullständigt. Självklart bör då BP ta sitt ansvar och kompensera dessa människor.
Att borra olja på så djupt vatten som Deepwater Horizon gjorde innebär enligt de allra flesta bedömmare en enorm risk. Och täta läckor när det endast går att använda sig av fjärrstyrda robotar är efter vad vi kan erfara en mycket svår uppgift. Med den risk det innebär för många enskilda individer är det kanske helt enkelt dags att sluta borra olja på så djupa vatten. Det skulle tvinga upp oljepriser, men samtidigt skapa ytterligare incitament för att bli kvitt världens oljeberoende.
tisdag 15 juni 2010
Framgång borde premieras, inte motarbetas
I dagens industri kan man läsa om vilka politiker som tjänar mest . De är ett par stycken från alliansen som toppar, däribland Antonia Ax:son Johnsson, Maud Olofsson och självklart statsminister Fredrik Reinfeldt. De höga inkomsterna ligger på nivåer mellan 1,5 och 3,5 miljoner.
Publikationer av detta slag är inget ovanligt i Sverige. Hur ofta ser man exempelvis inte löpsedlar med rubrikerna "de tjänar mest i din kommun"? Uppgifter om människors löner är offentlig information, så att publicera dem är rent juridiskt inget förkastligt. Samma sak sker när vissa chefer får ut bonusar efter prestation.
Vad som däremot är förkastligt är att man tittar snett på en människa som får lite högre lön än andra. En person som får en hög lön har förmodligen lyckats bra i sin karriär, har ett stort ansvar, och lägger ned mycket tid på sitt jobb. Förmodligen betydligt mer tid än många andra. Därav anser de som sätter personens lön att denne är värd en hög lön. Riksdagsledamöter är ett exempel. De tjänar mycket bra, men de har också ett enormt ansvar. De sitter på sina positioner på mandat av hela svenska folket, och arbetar otroligt mycket mer än de flesta. Då vore det väl oerhört konstigt om inte dessa folkvalda skulle tillåtas ha höga löner. I andra länder, exempelvis USA, anses det vara beundransvärt att kliva uppåt i karriären och öka sina inkomster. Men i Sverige ter det sig nästan som nåt fult. Självklart finns det yrkesgrupper som är underbetalda, men då ska man fokusera på att höja deras löner. Inte sänka löner hos personer i andra yrkesgrupper.
Detta beror endast på en sak, som ligger djupt rotad hos det svenska folket: Den svenska avundsjukan!
Publikationer av detta slag är inget ovanligt i Sverige. Hur ofta ser man exempelvis inte löpsedlar med rubrikerna "de tjänar mest i din kommun"? Uppgifter om människors löner är offentlig information, så att publicera dem är rent juridiskt inget förkastligt. Samma sak sker när vissa chefer får ut bonusar efter prestation.
Vad som däremot är förkastligt är att man tittar snett på en människa som får lite högre lön än andra. En person som får en hög lön har förmodligen lyckats bra i sin karriär, har ett stort ansvar, och lägger ned mycket tid på sitt jobb. Förmodligen betydligt mer tid än många andra. Därav anser de som sätter personens lön att denne är värd en hög lön. Riksdagsledamöter är ett exempel. De tjänar mycket bra, men de har också ett enormt ansvar. De sitter på sina positioner på mandat av hela svenska folket, och arbetar otroligt mycket mer än de flesta. Då vore det väl oerhört konstigt om inte dessa folkvalda skulle tillåtas ha höga löner. I andra länder, exempelvis USA, anses det vara beundransvärt att kliva uppåt i karriären och öka sina inkomster. Men i Sverige ter det sig nästan som nåt fult. Självklart finns det yrkesgrupper som är underbetalda, men då ska man fokusera på att höja deras löner. Inte sänka löner hos personer i andra yrkesgrupper.
Detta beror endast på en sak, som ligger djupt rotad hos det svenska folket: Den svenska avundsjukan!
söndag 13 juni 2010
SIFO: Alliansen leder
Idag presenterades ännu en opponionsmätning. Och till skillnad från den som presenterades från SCB tidigare i veckan så hävdar SIF att Allianser leder och Moderaterna är största parti. Av de mätningar som presenterats den senaste veckan är det endast SCB som visat på ett stort övertag för de rödgröna. Dick Erixon kommenterar det hela enligt följande:
SCB kan slänga sig i väggen
Nåja, dock bör det tilläggas att den mätningen spelat valresultatet ända sedan mätningarna startade 1973. Dessutom har SCB använt sig av ett betydligt större urval än vad de andra opponionsinstituten har gjort.
DN:s politiske kommentator Henrik Brors kommenterar det hela enligt följande:
De mätningar som huvudsakligen är gjorda i andra halvan av maj visar på en omsvängning till de borgerligas fördel som gör att det väger jämnt mellan blocken, som i Novus och Synovates mätningar.
Skillnaderna mellan SCB och andra institut kan alltså bero på att det sker snabba omkastningar i opinionen nu, som är svåra att fånga upp om man bara gör mätningar två gånger om året som Statistiska Centralbyrån.
Det är troligtvis mycket jämnt mellan blocken, och vi har en mycket spännande valrörelse att se fram emot.
SCB kan slänga sig i väggen
Nåja, dock bör det tilläggas att den mätningen spelat valresultatet ända sedan mätningarna startade 1973. Dessutom har SCB använt sig av ett betydligt större urval än vad de andra opponionsinstituten har gjort.
DN:s politiske kommentator Henrik Brors kommenterar det hela enligt följande:
De mätningar som huvudsakligen är gjorda i andra halvan av maj visar på en omsvängning till de borgerligas fördel som gör att det väger jämnt mellan blocken, som i Novus och Synovates mätningar.
Skillnaderna mellan SCB och andra institut kan alltså bero på att det sker snabba omkastningar i opinionen nu, som är svåra att fånga upp om man bara gör mätningar två gånger om året som Statistiska Centralbyrån.
Det är troligtvis mycket jämnt mellan blocken, och vi har en mycket spännande valrörelse att se fram emot.
onsdag 9 juni 2010
Vad händer med Sverige i EU om det blir maktskifte i höst?
På Newsmill finns en intressant artikel om hur Sveriges roll i Europa kommer att förändras om det blir maktskifte i höst. Artikeln är skriven av Liberalen Jan Rejdnell.
"En alltmer antivästlig världsbild och nationalistisk inställning präglar vänstern i Sverige. Om bara ett fåtal förslag vinner gehör i en kommande rödgrön regering, får det katastrofala följder för svensk ekonomi och återverkning i samarbetet i Europa. Ohly och vänsterpartiet kommer aldrig foga sig en gemensam utriskepolitisk grund eller samsyn med övriga länder i Europa."
Det finns skäl till denna oro. Persson, Hansson, Carlsson, Erlander, ja alla såg de till att hålla vänsterpartiet långt bort ifrån utrikespolitiken. Jag har också tidigare trott detsamma om Mona Sahlin skulle använda sig av samma stuk. Dröm om min förvåning när de rödgröna lanserade sitt förslag till utrikespolitiskt manifest där man kräver att USA ska stänga alla sina militärbaser världen över. Göran Persson var tidigare noga med att upprätthålla goda relationer med USA, men det har aldrig Vänstern velat som alltid sett USA som "kapitalismens överhuvud". Vilka ska bli våra nya samarbetspartners när vi kommer på kant med USA? Herrar som Chavez, Castro, och Lukasjenko? Hur relationerna med USA kommer att bli vid en rödgrön valseger vill jag inte ens tänka på
Så är det det här med EU. Att driva en gemensam utrikespolitik med de andra EU-länderna finns det flera skäl till. Framförallt så är Europa en betydligt starkare röst i världen än lilla Sverige, och till en starkare röst lyssnar desto fler. EU kan på allvar bli en viktig aktör i kampen för att demokratisera världen. Men nu kan ett parti släppas in som vill lämna EU, som tycker att vi är lite bättre än andra och därför ska stå utanför samarbetet. Samma parti motsätter sig arbetskraftsinvandring och hejade ivrigt på Byggnads när de hindrade en grupp lettiska arbetare att söka sin lycka i Sverige.
Vänsterpartiet är Europafientligt och bakåtsträvande. Det skulle vara en katastrof om de fick något som helst inflytande över svensk utrikespolitik.
Men detta taggar mig att arbeta ännu hårdare för en valseger för alliansen i höst!
"En alltmer antivästlig världsbild och nationalistisk inställning präglar vänstern i Sverige. Om bara ett fåtal förslag vinner gehör i en kommande rödgrön regering, får det katastrofala följder för svensk ekonomi och återverkning i samarbetet i Europa. Ohly och vänsterpartiet kommer aldrig foga sig en gemensam utriskepolitisk grund eller samsyn med övriga länder i Europa."
Det finns skäl till denna oro. Persson, Hansson, Carlsson, Erlander, ja alla såg de till att hålla vänsterpartiet långt bort ifrån utrikespolitiken. Jag har också tidigare trott detsamma om Mona Sahlin skulle använda sig av samma stuk. Dröm om min förvåning när de rödgröna lanserade sitt förslag till utrikespolitiskt manifest där man kräver att USA ska stänga alla sina militärbaser världen över. Göran Persson var tidigare noga med att upprätthålla goda relationer med USA, men det har aldrig Vänstern velat som alltid sett USA som "kapitalismens överhuvud". Vilka ska bli våra nya samarbetspartners när vi kommer på kant med USA? Herrar som Chavez, Castro, och Lukasjenko? Hur relationerna med USA kommer att bli vid en rödgrön valseger vill jag inte ens tänka på
Så är det det här med EU. Att driva en gemensam utrikespolitik med de andra EU-länderna finns det flera skäl till. Framförallt så är Europa en betydligt starkare röst i världen än lilla Sverige, och till en starkare röst lyssnar desto fler. EU kan på allvar bli en viktig aktör i kampen för att demokratisera världen. Men nu kan ett parti släppas in som vill lämna EU, som tycker att vi är lite bättre än andra och därför ska stå utanför samarbetet. Samma parti motsätter sig arbetskraftsinvandring och hejade ivrigt på Byggnads när de hindrade en grupp lettiska arbetare att söka sin lycka i Sverige.
Vänsterpartiet är Europafientligt och bakåtsträvande. Det skulle vara en katastrof om de fick något som helst inflytande över svensk utrikespolitik.
Men detta taggar mig att arbeta ännu hårdare för en valseger för alliansen i höst!
tisdag 8 juni 2010
Så går det i Fotbolls-VM
Årets andra stora idrottsfest är i antågande, på fredags kickas Fotbolls-VM i Sydafrika igång. En semester för alla sanna fotbollsälskare. Mitt tips för samtliga grupper ser ut enligt följande:
Grupp A
Frankrike
Sydafrika
Uruguay
Mexico
Trots sin generationsväxling i det Franska landslaget känns det som att något annat än en fransk gruppseger är långt borta. Det sydafrikanska laget är inte det mest imponerande på pappret, men värdnationen har aldrig någonsin missat att gå vidare från gruppspelet. Det skulle möjligen kunna tänkas att arrangören av världens första Fotbolls-VM (1930) skulle kunna ändra på detta, men nåt säger mig att så inte kommer att ske heller i år.
Grupp B
Argentina
Nigeria
Sydkorea
Grekland
Argentina tippas som guldfavorit av många experter till detta VM. Maradona har aviserat att hans landslag ska spela en offensiv fotboll. Barcelonas stjärna Lionel Messi har haft en kanonsäsong i Barcelona, och är just nu av FIFA rankad som världens bästa spelare. Det vill till att nu även börja leverera i landslaget om Argentina ska leva upp till förväntningarna. Det finns dock fler tunga namn i det argentinska anfallet såsom Agüero och Milito. Vi ser fram emot rolig och anfallsglad fotboll från Argentinas sida. Bland de andra tre nationerna känns Nigeria mest trolig grupptvåa. Greklands europeiska mästartitel från 2004 (som var tack vare den tråkigaste fotbollen mänskligheten har skådat) känns avlägsen, och inte heller Sydkorea verkar ha något att erbjuda.
Grupp C
England
Algeriet
USA
Slovenien
Engelsmännen tror alltid de ska vinna guld, och ska det nå den största framgången sen 1966 så ska det vara med Fabio Capello som tränare. Även om det är mycket samma gamla England spelarmässigt som VM 2002, i synnerhet i backlinjen, så är det namn med rutin som som är vana att vinna matcher. John Terry, Rio Ferdinand, och Ashley Cole är visserligen välkända namn, men de är långt ifrån bäst före datum. Någon anfallsglad och rolig fotboll är inte Capello känd för, så dessa killar lär bli oerhört betydande. Värt att nämna är också att mitt Favoritlag i Premier league, Tottenham, har hela 4 spelare med i denna trupp ;). Kampen om andraplatsen kommer att bli jämn mellan Algeriet och USA, men detta VM tror jag på en afrikansk uppryckning. Algeriet går till åttondel.
Grupp D
Tyskland
Ghana
Serbien
Australien
Tyskland har de senaste turneringarna gått från att vara ett tråkigt defensivt lag som använt sig av libero, till att bli ett anfallsglatt lag med en backlinje som ligger nästan vid planens mitt. Med Miroslav Klose och Mario Gomez som anfallspar tätt uppbackad av Lukas Poldolski, Bastian Schweinsteiger, och Mesut Öizil tror jag tyskarna har en mycket god chans till att få lyfta bucklan i Juli. Lite frågetecken för målvakten Manuel Neuer, men ska bli intressant att se hur han axlar rollen som förstemålvakt. Det serbiska laget har flera kunniga namn, men de har inte varit i topptrim under säsongen som varit, varför jag tror på Ghana som grupptvåa. VM 2006 var deras första, och redan då nådde de åttondelsfinal. Det afrikanska laget har mer att ge.
Grupp E
Holland
Danmark
Kamerun
Japan
Holland brukar vara laget som blir den ständiga tvåan. Laget presterar bra, men aldrig tillräckligt för att nå ända fram. Laget är namnkunnigt, men pallar man trycket? Danskarna imponerade i kvalet genom att både spöa Portugal, och även sätta P för den svenska VM-drömmen. Laget har spelare med rutin som exempelvis, Grönkjaer, Rommedal, och Tomasson. Men man får ändå vara realistisk och erkänna att de inte kan mäta sig med stornationerna. Christian Paulsen kommer att spela en nyckelroll. Kamerun har också ett hyfsat lagbygge, men ja tror ändå att danskarna kommer att dra det längsta strået.
Grupp F
Paraguay
Italien
Slovakien
Nya Zeeland
De regerande mästarna har till stor del mycket samma spelarmaterial som i VM 2006. Cannavaro, Zambrotta, Camoranesi är några av namnen som känns igen. Så även tränaren Marcello Lippi. Laget glänser inte lika mycket som senaste VM, och därför tippar jag dem endast som grupptvåa. Paraguay har varit med nu i ett par turneringar i rad, och börjar bli en erkänd VM-nation. Kan Roque Santa Cruz prestera till 100 procent och tidigare skadade Oscar Cardozo komma igång blir Paraguyanerna att räkna med.
Grupp G
Brasilien
Elfenbenskusten
Portugal
Nordkorea
Brasiliens långa storhetstid inom fotbollen är slut. Föregående VM blev en katastrof för brassarna, och det är inte heller någon självklarhet att det blir framgång i dett VM. Kaká har inte varit i storform den gångna säsongen, och Robinho blev hemskickad från Man City. Självklart står inte brassarna å faller med dessa, många andra tunga namn finns i truppen. Att nåt annat lag skulle ta hem ligasegern har jag svårt att tro, men räkna inte med någon enkel väg att vandra för de grön-gula genom mästerskapet. Återstår att se om Svennis når nån framgång med sitt nya jobb i Elfenbenskusten. Men grupptvåa tror jag i alla fall de bör klara med Chelseastjärnorna Didier Drogba och Salomon Kalou i laget. Portugal har visserligen ett bra lag också, men konkurrensen blir tuff. Riskerar att bli denna turnerings flopp.
Grupp H
Spanien
Chile
Schweiz
Honduras
Spanien brukar vara det lag som ständigt floppar. Ett lag med tunga namn, favorittips, men sedan kommer de max till åttondelsfinal. Nu vann de dock EM för två år sedan, vilket jag ser som en islossning. Laget har många namn, och kanske är det nu dags för de rödgula att lyckas i VM. Helt klart en medaljfavorit. Med denna lottningen är något annat än gruppseger snudd på fiasko. Bland de andra placeringarna är det mer ovisst. Schweiz nyckel till framgång heter Alexander Frei. Överprestation från hela laget krävs för att komma någonvart, och frågan är om de pallar det. Honduras har nått framgång bara med att vara med i turneringen, och där lär det nog ta stopp. Det Chilenska laget har en viss bredd i truppen, men saknar den där riktige matchvinnaren som går in och avgör när det som mest behövs. Både Schweiz och Chile har chans på andraplatsen, men jag tippar på att Chile norpar den.
Den afrikanska fotbollen har nått en framgång bara genom att få arrangera ett fotbolls-VM. Afrikanska landslag i VM har inte nått någon framgång, aldrig längre än till kvartsfinal. Det beror på många saker; inte minst brist på ledarskap och organisation. Som ni kan se så har jag tippat att flera afrikanska lag kommer att ta sig vidare från gruppspelet. Jag tror detta mycket väl kan bli den afrikanska kontinentens renässans inom fotbollen. Inte så att något av lagen har medaljchans, men vi kan säkerligen få se två i alla fall ta sig till kvartsfinal. Guldet går till Tyskland, och Nigeria kan bli det lag som sticker upp mest i turneringen. Titlarna årets floppar kommer att innehas av Portugal och Serbien. Och england? Ja, ska de lyckas nån gång ska det vara nu. Brons kanske?
Jag ser fram emot fyra veckor med världens största idrottsevenemang! Må bästa lag vinna!
Grupp A
Frankrike
Sydafrika
Uruguay
Mexico
Trots sin generationsväxling i det Franska landslaget känns det som att något annat än en fransk gruppseger är långt borta. Det sydafrikanska laget är inte det mest imponerande på pappret, men värdnationen har aldrig någonsin missat att gå vidare från gruppspelet. Det skulle möjligen kunna tänkas att arrangören av världens första Fotbolls-VM (1930) skulle kunna ändra på detta, men nåt säger mig att så inte kommer att ske heller i år.
Grupp B
Argentina
Nigeria
Sydkorea
Grekland
Argentina tippas som guldfavorit av många experter till detta VM. Maradona har aviserat att hans landslag ska spela en offensiv fotboll. Barcelonas stjärna Lionel Messi har haft en kanonsäsong i Barcelona, och är just nu av FIFA rankad som världens bästa spelare. Det vill till att nu även börja leverera i landslaget om Argentina ska leva upp till förväntningarna. Det finns dock fler tunga namn i det argentinska anfallet såsom Agüero och Milito. Vi ser fram emot rolig och anfallsglad fotboll från Argentinas sida. Bland de andra tre nationerna känns Nigeria mest trolig grupptvåa. Greklands europeiska mästartitel från 2004 (som var tack vare den tråkigaste fotbollen mänskligheten har skådat) känns avlägsen, och inte heller Sydkorea verkar ha något att erbjuda.
Grupp C
England
Algeriet
USA
Slovenien
Engelsmännen tror alltid de ska vinna guld, och ska det nå den största framgången sen 1966 så ska det vara med Fabio Capello som tränare. Även om det är mycket samma gamla England spelarmässigt som VM 2002, i synnerhet i backlinjen, så är det namn med rutin som som är vana att vinna matcher. John Terry, Rio Ferdinand, och Ashley Cole är visserligen välkända namn, men de är långt ifrån bäst före datum. Någon anfallsglad och rolig fotboll är inte Capello känd för, så dessa killar lär bli oerhört betydande. Värt att nämna är också att mitt Favoritlag i Premier league, Tottenham, har hela 4 spelare med i denna trupp ;). Kampen om andraplatsen kommer att bli jämn mellan Algeriet och USA, men detta VM tror jag på en afrikansk uppryckning. Algeriet går till åttondel.
Grupp D
Tyskland
Ghana
Serbien
Australien
Tyskland har de senaste turneringarna gått från att vara ett tråkigt defensivt lag som använt sig av libero, till att bli ett anfallsglatt lag med en backlinje som ligger nästan vid planens mitt. Med Miroslav Klose och Mario Gomez som anfallspar tätt uppbackad av Lukas Poldolski, Bastian Schweinsteiger, och Mesut Öizil tror jag tyskarna har en mycket god chans till att få lyfta bucklan i Juli. Lite frågetecken för målvakten Manuel Neuer, men ska bli intressant att se hur han axlar rollen som förstemålvakt. Det serbiska laget har flera kunniga namn, men de har inte varit i topptrim under säsongen som varit, varför jag tror på Ghana som grupptvåa. VM 2006 var deras första, och redan då nådde de åttondelsfinal. Det afrikanska laget har mer att ge.
Grupp E
Holland
Danmark
Kamerun
Japan
Holland brukar vara laget som blir den ständiga tvåan. Laget presterar bra, men aldrig tillräckligt för att nå ända fram. Laget är namnkunnigt, men pallar man trycket? Danskarna imponerade i kvalet genom att både spöa Portugal, och även sätta P för den svenska VM-drömmen. Laget har spelare med rutin som exempelvis, Grönkjaer, Rommedal, och Tomasson. Men man får ändå vara realistisk och erkänna att de inte kan mäta sig med stornationerna. Christian Paulsen kommer att spela en nyckelroll. Kamerun har också ett hyfsat lagbygge, men ja tror ändå att danskarna kommer att dra det längsta strået.
Grupp F
Paraguay
Italien
Slovakien
Nya Zeeland
De regerande mästarna har till stor del mycket samma spelarmaterial som i VM 2006. Cannavaro, Zambrotta, Camoranesi är några av namnen som känns igen. Så även tränaren Marcello Lippi. Laget glänser inte lika mycket som senaste VM, och därför tippar jag dem endast som grupptvåa. Paraguay har varit med nu i ett par turneringar i rad, och börjar bli en erkänd VM-nation. Kan Roque Santa Cruz prestera till 100 procent och tidigare skadade Oscar Cardozo komma igång blir Paraguyanerna att räkna med.
Grupp G
Brasilien
Elfenbenskusten
Portugal
Nordkorea
Brasiliens långa storhetstid inom fotbollen är slut. Föregående VM blev en katastrof för brassarna, och det är inte heller någon självklarhet att det blir framgång i dett VM. Kaká har inte varit i storform den gångna säsongen, och Robinho blev hemskickad från Man City. Självklart står inte brassarna å faller med dessa, många andra tunga namn finns i truppen. Att nåt annat lag skulle ta hem ligasegern har jag svårt att tro, men räkna inte med någon enkel väg att vandra för de grön-gula genom mästerskapet. Återstår att se om Svennis når nån framgång med sitt nya jobb i Elfenbenskusten. Men grupptvåa tror jag i alla fall de bör klara med Chelseastjärnorna Didier Drogba och Salomon Kalou i laget. Portugal har visserligen ett bra lag också, men konkurrensen blir tuff. Riskerar att bli denna turnerings flopp.
Grupp H
Spanien
Chile
Schweiz
Honduras
Spanien brukar vara det lag som ständigt floppar. Ett lag med tunga namn, favorittips, men sedan kommer de max till åttondelsfinal. Nu vann de dock EM för två år sedan, vilket jag ser som en islossning. Laget har många namn, och kanske är det nu dags för de rödgula att lyckas i VM. Helt klart en medaljfavorit. Med denna lottningen är något annat än gruppseger snudd på fiasko. Bland de andra placeringarna är det mer ovisst. Schweiz nyckel till framgång heter Alexander Frei. Överprestation från hela laget krävs för att komma någonvart, och frågan är om de pallar det. Honduras har nått framgång bara med att vara med i turneringen, och där lär det nog ta stopp. Det Chilenska laget har en viss bredd i truppen, men saknar den där riktige matchvinnaren som går in och avgör när det som mest behövs. Både Schweiz och Chile har chans på andraplatsen, men jag tippar på att Chile norpar den.
Den afrikanska fotbollen har nått en framgång bara genom att få arrangera ett fotbolls-VM. Afrikanska landslag i VM har inte nått någon framgång, aldrig längre än till kvartsfinal. Det beror på många saker; inte minst brist på ledarskap och organisation. Som ni kan se så har jag tippat att flera afrikanska lag kommer att ta sig vidare från gruppspelet. Jag tror detta mycket väl kan bli den afrikanska kontinentens renässans inom fotbollen. Inte så att något av lagen har medaljchans, men vi kan säkerligen få se två i alla fall ta sig till kvartsfinal. Guldet går till Tyskland, och Nigeria kan bli det lag som sticker upp mest i turneringen. Titlarna årets floppar kommer att innehas av Portugal och Serbien. Och england? Ja, ska de lyckas nån gång ska det vara nu. Brons kanske?
Jag ser fram emot fyra veckor med världens största idrottsevenemang! Må bästa lag vinna!
måndag 7 juni 2010
IMF ger Sverige bra betyg
Dagens Industri kan idag berätta att Internationella valutafonden IMF applåderar den svenska hanteringen av krisen.
Kapitalet flödar in i Sverige, som med sunda statsfinanser framstår som en attraktiv tillflyktsort i skuldkrisens Europa, konstaterar IMF:s Sverigedelegation i sin färska årliga rapport.
Men man är samtidigt lite försiktig
Det är ”välförtjänt” för ett land med en statsskuld på mindre 40 procent, konstaterar IMF. Men det innebär också att kronan pressas upp.
”Om det fortsätter, kommer export- och tillväxtutsikterna att få sig en törn”, skriver IMF i en färsk Sverigerapport.
En valutas värde påverkar givetvis alltid ett lands exportkraft. Blir kronan starkare gentemot Euron i synnerhet så blir vår export dyrare och exporten kan missgynnas, samtidigt som importen blir desto billigare. Sveriges främsta handelspartners är EU-länderna, och detta är ett starkt skäl till att vara med i den europeiska valutaunionen. Lägger man då till alla kostnader som företag drabbas av årligen på grund av valutakursförluster inser man ganska snabbt vilket enormt handelshinder en valuta är.
IMF skriver vidare i sin rapport att en nackdel för Sverige är att man har sin exporttyngd på investeringsvaror till den tunga industrin. Det finns en poäng i det hela. Höjda räntor kan leda till minskade investeringar, och då kan Sveriges export också drabbas. IMF gör därför klokt i att gå försiktigt fram med sina räntehöjningar.
Men vad beror då det starka förtroendet för Sverige på? Land efter land presenterar stora sparkpaket. Senast ut var Tyskland som nu ska spara 771 miljarder. Ett varningens finger har också höjts för att Ungern ska hamna i en Greklandskris. Och inte minst i Storbritannien har David Cameron tagit sig an att börja sanera budgeten. Men i Sverige har vi stått fria från gigantiska sparpaket. Finansminister Anders Borg har lyckats lugna marknaderna och marknadsfört Sverige som ett tryggt land att investera i. Och idag säger han sig "ha svårt att tro att krisen i medelhavsländerna hotar återväxten". Den av regeringen förda politiken som fått människor att gå från bidrag till arbete har uppenbarligen gett effekt. Det finns pengar i statskassan, man behöver inga ekonomiska stålbad. Fler människor som arbetar, mer skatteintäkter. Svårare än så är det inte.
Det är inte särskilt konstigt att Moderaterna har blivit större än Socialdemokraterna. Med tanke på att de rödgröna endast verkar vilja rasera de reformer som alliansen genomfört mycket framgångsrikt.
Kapitalet flödar in i Sverige, som med sunda statsfinanser framstår som en attraktiv tillflyktsort i skuldkrisens Europa, konstaterar IMF:s Sverigedelegation i sin färska årliga rapport.
Men man är samtidigt lite försiktig
Det är ”välförtjänt” för ett land med en statsskuld på mindre 40 procent, konstaterar IMF. Men det innebär också att kronan pressas upp.
”Om det fortsätter, kommer export- och tillväxtutsikterna att få sig en törn”, skriver IMF i en färsk Sverigerapport.
En valutas värde påverkar givetvis alltid ett lands exportkraft. Blir kronan starkare gentemot Euron i synnerhet så blir vår export dyrare och exporten kan missgynnas, samtidigt som importen blir desto billigare. Sveriges främsta handelspartners är EU-länderna, och detta är ett starkt skäl till att vara med i den europeiska valutaunionen. Lägger man då till alla kostnader som företag drabbas av årligen på grund av valutakursförluster inser man ganska snabbt vilket enormt handelshinder en valuta är.
IMF skriver vidare i sin rapport att en nackdel för Sverige är att man har sin exporttyngd på investeringsvaror till den tunga industrin. Det finns en poäng i det hela. Höjda räntor kan leda till minskade investeringar, och då kan Sveriges export också drabbas. IMF gör därför klokt i att gå försiktigt fram med sina räntehöjningar.
Men vad beror då det starka förtroendet för Sverige på? Land efter land presenterar stora sparkpaket. Senast ut var Tyskland som nu ska spara 771 miljarder. Ett varningens finger har också höjts för att Ungern ska hamna i en Greklandskris. Och inte minst i Storbritannien har David Cameron tagit sig an att börja sanera budgeten. Men i Sverige har vi stått fria från gigantiska sparpaket. Finansminister Anders Borg har lyckats lugna marknaderna och marknadsfört Sverige som ett tryggt land att investera i. Och idag säger han sig "ha svårt att tro att krisen i medelhavsländerna hotar återväxten". Den av regeringen förda politiken som fått människor att gå från bidrag till arbete har uppenbarligen gett effekt. Det finns pengar i statskassan, man behöver inga ekonomiska stålbad. Fler människor som arbetar, mer skatteintäkter. Svårare än så är det inte.
Det är inte särskilt konstigt att Moderaterna har blivit större än Socialdemokraterna. Med tanke på att de rödgröna endast verkar vilja rasera de reformer som alliansen genomfört mycket framgångsrikt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
