tisdag 17 augusti 2010

Vansinnigt att jämföra FP med SD

Newsmill skriver Folkpartisten Avni Dervishi en artikel som svarar på den kritik som Folkpartiet fått på sistone, bland annat om sitt utspel om heltäckande slöjor i skolan.


Jag trodde inte mina egna ögon när jag såg detta förslag på ämne. Om tanken var att väcka debatt är det däremot helt okej, men högst provocerande. I vårt parti har vi människor från världens alla hörn. Vår egen partiledare är halvinvandrare (Björklunds mamma är krigsbarn från Norge). Jag själv är inte född i Sverige.

Invandrare har berikat Sverige och det var vi bevisat gång på gång. För första gången i Sveriges historia har vi en svensk med afrikanskt ursprung minister som är just det liberal från FP. Bland våra aktiva och folkvalda politiker har vi svenskar med - kurdiskt, iranskt, albanskt bosniskt, turkiskt, serbiskt, kroatiskt, libanesiskt, arabiskt, judiskt, kongolesiskt, polskt, finskt mm som har möjlighet och påverkar Folkpartiet Liberalernas inriktning och innehåll



Angående Niqab och burka:

Religion, tro eller brist på den är en individuell privat sak som inte ska drabba andra. Barn har rätt till att behandlas lika med andra barn. Det är dessutom de vuxnas ansvar att möjliggöra samma förutsättningar till utveckling för både elever och skolpersonal. Även Lärarförbundets viceordförande försvarade förslaget om burka och niqabförbud i skolan, men det nöjer sig inte de som vill svartmåla oss och jämföra med rasistiska SD.

Att individen tar makten över sitt liv i sina egna händer har varit och är vägledande för Folkpartiet Liberalerna och tro, hudfärg, etnicitet, ålder, läggning, längd, vikt, funktionshinder mm har ALDRIG spelat och kommer aldrig att spela en begränsande roll för oss liberalerna. Tvärtom, mångfald är berikande för Sverige och vår omvärld



Detta är något vi känner igen sedan de två senaste valrörelserna. Det började med utspelet om språktest, och vänstern kritiserade FP med en rad inlägg, bland annat för anklagelser om rasism. Därefter har vänsterns debattörer legat på lur med vässade klor för att hugga så fort ämnen som kan tyckas kontroversiella kommer på tal. Grön Ungdoms språkrör Jakob Dalunde skriver också på Newsmill om ämnet


En sann liberal står upp för frihetliga värden också i obekväma sammanhang. Sociala åtgärder istället för hårdare straff. Personlig integritet framför övervakning. Det är motsatsen till populism - att säga det som man tror folk vill höra.

Idag hörs sällan dessa budskap från Folkpartiet Liberalerna. Istället för att stå upp för HBT-personers rättigheter har folkpartiet och övriga alliansen anpassat sig till kristdemokraterna, enligt en granskning från RFSL. Istället för att gå i framkant vad gäller jämställdheten så valde folkpartiet att göra sig av med jämställdheten som profilfråga på sitt förra riksmöte. Istället för att vara en motpol till främlingsfientliga krafter har folkpartiet tidigare lyft förslag som språktest för invandrare, burkaförbud i skolan och en särskild "låglönesektor för utlandsfödda".



Jag har förbrilt bläddrat bland senaste landsmötesprotokollen för att hitta någon skrivelse om att jämställdhet inte längre skulle vara prioriterat för oss. Och att påstå att vår HBT-politik skulle ens vara i närheten av den som KD har (även om den har blivit mer liberal) är rent ut sagt absurt.

Att integrera människor i det svenska samhället är en lång process. Jag kan inte se det rasistiska di detta. Språk är en nyckel till integration, vad är det för främlingsfientligt att ha språkkrav? Det är krav som finns i ett flertal andra länder och där ses som självklart, men i vårt avlånga Sverige är det en jättetabu att ens nämna ordet integration. Självklart är detta ett ämne där det inte finns några enkla och klara lösningar, men många små lösningar kan leda till något bra.

Man måste skilja på asylpolitik och integrationspolitik. Asylpolitiken handlar om hur man ska förhålla sig till att ta emot flyktingar, något som FP ställer sig mycket positiva till. För egen del eftersträvar jag fri indvandring även om jag är medveten om att det inte är något som kan genomföras över en natt. Integrationen är hur man får flyktingar att anpassa sig i det nya samhälle de har kommit till. Bengt Westerberg var mannen som skapade den öppna hållningen till flyktingar; något som har gjort Westerberg till en av mina stora politiska förebilder. Integrationspolitiken fanns dock inte på plats under denna tid, men den har kommit till på senare år. Det innebär ingalunda att den positiva inställningen till flyktingar har suddats ut.

Jag själv är ofta kritisk mot stora delar av den nya kravliberalismen, och kommer så fortsätta vara. Men att från motståndarnas sida kalla oss för rasister sänker bara debattnivån. Lägg av med det!

söndag 8 augusti 2010

Politikens roll är att ta ställning

Nerikes allehanda har i en rad artiklar rapporterat om Manal El Banna som ska utvisas tillsammans med sin tvååriga, dödssjuka dotter Rim till Libanon. En rad processer fram och tillbaka har fördröjt processen, men beslutet ligger fast. DN rapporterar idag också om Migrationsverkets inställning till sakfrågan.


– Vi har ingen möjlighet att ge uppehållstillstånd – hur sjuk man än är – så länge som de kan få ade­kvat vård i hemlandet, säger Mikael Ribbenvik, rättschef på Mi­grationsverket.
Spelar det någon roll om man inte har råd med vården i hemlandet?

– Nej, det gör det inte.



Att migrationsverket har denna människosyn är ytterst beklagligt, men tyvärr föga förvånande. Vad som är mer förvånande är den folkpartistiske riksdagsledamoten Johan Pherssons inställning till det hela.


Kritiker anser däremot att det politiska engagemanget kan gå för långt. Johan Pehrson, riksdagsledamot för Folkpartiet, tycker att engagemanget undergräver rättsstaten.

– Jag kan känna att man som politiker måste hålla på principen, det vill säga att inte kräva politisk överprövning av enskilda fall.

Jag ställer mig inte med ett plakat utanför Migrationsverket och kräver en ändring. På samma sätt gör jag inte det på tingsrätten om jag exempelvis är missnöjd med domen mot Göran Lindberg, säger han



Liberaler har som ideologisk grund att ta hänsyn till enskilda fall, just eftersom man utgår från individen. Att då yttra sig och ta ställning tycker jag borde vara en självklarhet. Varför skulle man som politiker INTE kunna yttra sig om man tycker en dom är felaktig? Då har man väl förmodligen en åsikt om att en lagstiftning inte är tillräcklig och bör förändras. Om riksdagen börjar bestå av fler och fler personer som inte törst ta ställning så är jag mycket orolig för Sveriges framtid.

Johan Pehrson skriver också i en debattartikel i Nerikes Allhanda om hur viktigt oponionsbildning är.


Enligt den klassiska liberala rättsstaten stiftar politikerna lagar. Myndigheterna tillämpar och dömer i de enskilda fallen. Detta oberoende av och utan inflytande av opinioner i allmänhet och utan inflytande av politiker i synnerhet. Detta är den bärande tanken också i den svenska grundlagen.
Alla vi som väljer att söka och bära ansvar som folkvalda möter varje dag konsekvenser av tillämpningen av gällande lagstiftning i enskilda fall. Varje dag berörs och upprörs vi över samhällets tillstånd. Inte sällan med olika reaktioner beroende på om vi tillhör majoriteten som styr eller oppositionen.


Ju fler som driver opinion om en mänsklig migrationspolitik desto bättre. Folkpartiet liberalerna har gjort det i hundra år ungefär. Vi kräver dock inte politisk överprövning i varje enskilt fall vi inte gillar. Lilla Rims öde är ett exempel på att vår opinionsbildning är viktig


Pehrsson är helt rätt ute när han berättar om att opponionsbildning är viktigt. Men i detta måste det väl kunna inkluderas att också yttra sig i enskila fall som berör? Allt annat är ett tecken på ovilja att ta debatten.

torsdag 5 augusti 2010

Burka, niqab, konsten att uttrycka sig samt folkpartiets ideologiska ställning.

Så har då turen kommit till Sverige. Efter att ett flertal länder i Europa infört förbud mot bärande av heltäckande slöjor som burka och niqab kom det även upp på den politiska agendan i vårt svenska avlånga land. Och det var folkpartiledaren Jan Björklund som satte igång diskussionen. Efter ett uppmärksamma fall hos DO där en kvinna anmält en skola för att hon inte fått bära Niqab.


– När man granskar lagstiftningen så är den extremt otydlig, olika lagar står mot varandra. Mitt ansvar är att rektorerna har tydliga spelregler. Man ska inte behöva handla i domstol för att få uttolkat vad som står i lagen. Man ska förstå genom att läsa lagen. Därför tycker jag att lagen ska förtydligas så att man begriper vad som gäller.

Jan Björklund säger att han även är öppen för att i lag förbjuda elever och lärare att bära klädsel som täcker ansiktet.

– Det är en annan väg, men jag tror att införs lagen så kommer rektorn i de fall som blir aktuella att bestämma att man inte får ha täckt ansikte. Det är så uppenbart att undervisningen inte fungerar om eleverna eller lärarna har täckt ansikte.



Frågan anses vara kontroversiellt, och har upprört röster såväl hos partikollegor, allianskollegor och självklart även politiska motståndare. Men idag kunde aftonbladet berätta att lagförslaget fått stöd av Fredrik Reinfelt


– Det ligger naturligtvis något i det som Jan hade som utgångspunkt: Att läraryrket är förknippat med kommunikation och att det därför kan vara rimligt att se över en lagstiftning som inte möjliggör att man kan agera som lärare med sitt ansikte helt täckt.

Ett av kritikernas huvudargument är att problemet i själva verket är väldigt litet. Få bär heltäckande slöja i Sverige i dag. Fredrik Reinfeldt håller med.

– Givet att vi har 400 000 muslimer i Sverige så är det kanske viktigt att påtala att här har vi ett fenomen som understiger kanske 100 personer. Jag har lärt mig det att samhällsproblem ska motiveras av att de ställer oss inför svåra avvägningar men också att de är stora - och det vill jag inte ge intryck av att det här är, säger Reinfeldt.



Jo att det kan vara problematiskt att man som lärare inte kan se ansiktet på eleven, och även att för eleven inte kunna se lärarens ansikte. Och till skillnad från många medierubriker så handlar ju inte detta om något generellt förbud mot att bära heltäckande slöjor i skolan. Vad som det snarare rör sig om är att rektorer ska ges möjligheten att kunna kräva att lärare ska visa ansiktet för sina elever. Socialdemokraternas integrationspolitiske talesman Luciano Astodillo menar dock att förslaget är ett slag i luften då denna möjlighet redan ges. Hade det varit ett solklart regelverk så hade dock inte det fall som nu ligger hos DO hamnat där.

Björklund kunde dock lagt fram förslaget på ett betydligt bättre sätt. Istället för att ritka budskapet direkt mot en religiös gruppering så kunde man istället helt enkelt sagt att "rektorer ska ges möjligheten att kräva att lärare och elever på skolan inte ska få bära maskering så att det ej går att se dess ansikte", eller nåt i den stilen. Det uttryck som nu blev spelade ett flertal vänsterdebbatörer rätt i händerna. Värst som vanligt är en av de mer extrema kandidaterna i Vänsterpartiet, före detta Ung vänsterordföranden Ali Esbati som kallade det hela på sin blogg för ett ett rasistflörtutspel med udden riktad mot en grupp som har svårt att försvara sig och/eller inte finns.


Detta understryker också varför ett parti som Folkpartiet på många sätt är väsentligt farligare än säg Sverigedemokraterna. För genom att med större bekvämlighet rida på allt härsknare liberala floskler om ”debatten”, kan Folkpartiet normalisera rasismen, inte minst i de ängsliga men resursstarka och paranta mellanskikt som partiet närmast uteslutande har sin väljarbas i.


Ja frågan är ju om man ska skratta, gråta eller bara helt enkelt inte bry sig. Så fort någon, oavsett vem nämner orden integration, invandrare eller islam så ropar Esbati "RASIST" så högt han bara kan. Var är vänsterpartiets integrationspolitik? Nej det är klart, eftersom ordet integration går hand i hand med ordet rasism så kan de ju inte ha någon integrationspolitik. I sann socialistisk anda ser man mellan fringrarna på detta området, liksom med skolpolitiken och låtsas som att allt är frid och fröjd.

Om vi då ska istället se på den interna kritiken så har ordföranden för Liberal Mångfald i Stockholm, Mikael "prinsen" Trolin riktat skarp kritik mot sin partiledare:


– Björklund är en av tre folkpartister som har lyft fram högerpolitiken och kravliberalismen, de andra var Johan Jakobsson och Lars Leijonborg. De fick gå som direkt följd av nederlaget i valet, och spionskandalen. Men de två grejerna är två sidor av samma mynt – den hårda framtoningen.

Han anser även att Björklund är en belastning för partiet.

– Under Almedalsveckan visade det sig att 25 procent kunde tänka sig att rösta på Folkpartiet, men att de såg Björklund som ett problem. Och jag tror att det är just Björklunds hårda framtoning som är problemet.



Även LUF-ordföranden Adam Cwejman skriver i Expressen:


Hur ska man då tolka Jan Björklunds intresse för slöjan? Ett krav utan större bäring på verkligheten är farligt nära cynisk populism och symbolpolitik.
Det är självklart att religionens roll i samhället bör diskuteras, men är en politisering av slöjan verkligen rätt väg att gå? Det hjälper ingen, varken de kvinnor som av olika skäl bär slöja eller samhället i stort.


I ett land som Sverige där vi tror på att människor ska kunna försörja sig själva och ha inflytande över sina egna liv är det dessutom en självklarhet att verka för att alla ska ha möjlighet att få en givande sysselsättning.
Det är om sådant Folkpartiet borde tala. Om riktig politik, som inte skiljer ut vissa grupper utan skapar möjligheter för alla i samhället.
Tyvärr är Jan Björklunds utspel istället ett i raden från Folkpartiet som bygger på orden "förbud" och "krav". När kommer det folkpartistiska förslag som talar om att "liberalisera" och "tillåta"?



Att Björklund är en belastning för Folkpartiet tror jag knappast. Han är en framtonande politiker som är rak och tydlig i de flesta frågor. Att ställa krav behöver inte vara något ont. Exempelvis gillar jag skarpt idéer om ordningsbetyg, möjlighet att stäng av elever och tidigare nationella prov. Problemet i detta fall är att det blir, även om det kanske inte är meningen, en udd riktad mot en viss grupp. Istället för att från statens sida blanda sig i detta med pekpinnar för just skolan så borde man istället stärka bestämmelserna om att det är en sak mellan arbetsgivare och anställda vilka plagg som ska vara tillåtna att bära på en arbetsplats. Kravställandet får inte ta överhand i vårt svenska liberala parti, det ska fortfarande vara individens frihet som står i Centrum.

Jag vill, till skillnad från Philip Wenndahl i Liberal Mångfald, INTE se ett Folkparti som mer och mer börjar likna danska Venstre med allt vad det innebär; i synnerhet samarbete med partier långt ut på högerkanten ( detta fall Danskt Folkeparti).

måndag 2 augusti 2010

Skolk är oacceptabelt

Utbildningsminister Jan Björklund presenterade idag under en pressträff att skolk ska skrivas in i betyget. Det kommer inte att stå i slutbetyg från vare sig årskurs nio i grundskolan eller i gymnasiet. Däremot kommer det att stå i betygen som kommer mellan terminerna. Utbildningsministern säger följande i pressmeddelandet:


- Det är inte okej att vuxna kommer och går som de vill på en arbetsplats. Då ska det inte vara det för eleverna i skolan heller. Eleverna ska vara närvarande på lektionerna, skolket idag är oacceptabelt stort, säger utbildningsminister Jan Björklund.

- Skolk leder till lägre skolresultat och en uppluckrad studiemoral.

- Det finns olika skäl till att elever skolkar men det är ofta ett tecken på att allt inte står rätt till. Att tidigt upptäcka att eleven mår dåligt för att kunna ge det stöd som krävs är en investering för skolan och samhället men framförallt för individen.



Självklart måste man gå på djupet med varför någon skolkar. Men det råder idag en allmänt slapphänt attityd till skolk, åtminstone på gymnasiet. Det är av största vikt att man markerar att skolan inte är nåt ställe dit man kommer och går som man önskar. Genom detta nya system kan man i slutet av varje termin upptäcka vilka som har mycket ogiltig frånvaro, och därifrån sedan ta reda på vad skolket beror på, och därefter agera.

Socialdemokraterna ställer sig positiva till denna idén. Till DN säger talespersonen i ämnet Ylva Johansson följande:


– Jag har inga problem med det förslaget. Men man ska inte ha en överdriven tilltro till att det löser alla problem.

– Det kan vara ett av medlen för att agera tydligt och tidigt mot skolk men det får inte vara det enda sättet.



Detta kan jämföras med när förslaget kom på tal för första gången, då samtliga rödgröna partier avvisade förslaget och kallade det för "populistiskt, gammeldags och utan verkan". Det svänger fort i den rödgröna röran.

Frågan är också hur de andra två partierna i det rödgröna ställer sig till sossarnas inställning, då båda är inne på idéer om att avskaffa betyg helt; även om det är något de inte stoltserar med i valrörelsen.

Det känns ofta som om Socialdemokraternas skolpolitik börjar likna folkpartiets mer och mer på flera punkter. Det var ett misstag att inte göra en uppgörelse med S från alliansens sida. Jag är dock glad om detta går igenom nu även utan S hjälp. Diciplin och tydliga markeringar är förutsättning för en kunskapsinriktad skola där eleverna ska kunna prestera goda resultat. Eller för att hålla sig till Lärarförbundets slogan:

"Satsa på skolan så löser sig resten".

söndag 1 augusti 2010

"för grovt brott för att kunna väcka åtal"

DN rapporterar idag att en nära stående tjänsteman till den Eritreanske presidenten har nu brutit tystnaden om varför den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak ännu inte fått en rättegång, trots att han suttit fänglas i nio år. Tjänstemannen uppger följande till DN:


"– Det var ett medvetet beslut från regeringen att inte ha rättegång i detta fall. Alla som är anklagade för ett brott får sin rättegång i domstol i Eritrea. Men detta är ett särskilt fall på grund av brottets allvarliga karaktär, säger Yemana Gebrab, vid ett besök i Stockholm, till Aftonbladet."


Det "allvarliga brottet tjänstemannen pratar om är att Isaak skrev en artikel där han skarpt kritiserade den eritreanska regimen för dess kränkningar av mänskliga rättigheter.

När Mehhdi Gezale satt fänglsad på Guantanamo gjorde den svenska regeringen allt den kunde för att få hem honom; han fick till och med åka i regeringens Gulfstream hem. Samme person greps senare igen i Pakistan i full färd med att planera en terroristattack. Även Calle Johnsson gjorde en svenska regeringen oerhört mycket för när denne satt gripen i grekland misstänkt för dråp. Varför gör man inte samma ansträngningar för Dawit Isaak?

Det är dags att man på allvar tar tag i situationen. Varför tilläts ens tjänstemannen att komma till Stockholm? Dawit Isaak måste ovillkorligen släppas eller i alla fall få en rättvis rättegång.