Politikens roll är att ta ställning

Nerikes allehanda har i en rad artiklar rapporterat om Manal El Banna som ska utvisas tillsammans med sin tvååriga, dödssjuka dotter Rim till Libanon. En rad processer fram och tillbaka har fördröjt processen, men beslutet ligger fast. DN rapporterar idag också om Migrationsverkets inställning till sakfrågan.


– Vi har ingen möjlighet att ge uppehållstillstånd – hur sjuk man än är – så länge som de kan få ade­kvat vård i hemlandet, säger Mikael Ribbenvik, rättschef på Mi­grationsverket.
Spelar det någon roll om man inte har råd med vården i hemlandet?

– Nej, det gör det inte.


Att migrationsverket har denna människosyn är ytterst beklagligt, men tyvärr föga förvånande. Vad som är mer förvånande är den folkpartistiske riksdagsledamoten Johan Pherssons inställning till det hela.


Kritiker anser däremot att det politiska engagemanget kan gå för långt. Johan Pehrson, riksdagsledamot för Folkpartiet, tycker att engagemanget undergräver rättsstaten.

– Jag kan känna att man som politiker måste hålla på principen, det vill säga att inte kräva politisk överprövning av enskilda fall.

Jag ställer mig inte med ett plakat utanför Migrationsverket och kräver en ändring. På samma sätt gör jag inte det på tingsrätten om jag exempelvis är missnöjd med domen mot Göran Lindberg, säger han


Liberaler har som ideologisk grund att ta hänsyn till enskilda fall, just eftersom man utgår från individen. Att då yttra sig och ta ställning tycker jag borde vara en självklarhet. Varför skulle man som politiker INTE kunna yttra sig om man tycker en dom är felaktig? Då har man väl förmodligen en åsikt om att en lagstiftning inte är tillräcklig och bör förändras. Om riksdagen börjar bestå av fler och fler personer som inte törst ta ställning så är jag mycket orolig för Sveriges framtid.

Johan Pehrson skriver också i en debattartikel i Nerikes Allhanda om hur viktigt oponionsbildning är.


Enligt den klassiska liberala rättsstaten stiftar politikerna lagar. Myndigheterna tillämpar och dömer i de enskilda fallen. Detta oberoende av och utan inflytande av opinioner i allmänhet och utan inflytande av politiker i synnerhet. Detta är den bärande tanken också i den svenska grundlagen.
Alla vi som väljer att söka och bära ansvar som folkvalda möter varje dag konsekvenser av tillämpningen av gällande lagstiftning i enskilda fall. Varje dag berörs och upprörs vi över samhällets tillstånd. Inte sällan med olika reaktioner beroende på om vi tillhör majoriteten som styr eller oppositionen.

Ju fler som driver opinion om en mänsklig migrationspolitik desto bättre. Folkpartiet liberalerna har gjort det i hundra år ungefär. Vi kräver dock inte politisk överprövning i varje enskilt fall vi inte gillar. Lilla Rims öde är ett exempel på att vår opinionsbildning är viktig


Pehrsson är helt rätt ute när han berättar om att opponionsbildning är viktigt. Men i detta måste det väl kunna inkluderas att också yttra sig i enskila fall som berör? Allt annat är ett tecken på ovilja att ta debatten.