Den senaste tidens turbulens i EU-länderna kring medelhavet har gett motståndarna till valutasamarbetet ett gyllene tillfälle att profilera sig. "Vad va det vi sa?" och "Nu kommer det vi tidigare varnat för" är två återkommande fraser. Den socialdemokratiske riksdagsmannen Hans Hoff skriver på Aftonbladets debattsida om hur oansvariga Folkpartiet är som fortfarande är positiva till EMU.
"Nu råder stor osäkerhet vad som gäller. Svenska väljare kan helt enkelt inte säkert veta om de vaknar upp med euron om de röstar borgerligt i valet."
Folkpartiet och den borgerliga regeringens spretiga agerande lämnar däremot en stor osäkerhet för Sverige när det gäller valutaunionen under nästa mandatperiod, och därmed sätter de ekonomin och jobben i fara.
Nationalekonomen och tidigare orförande för Junilistan skriver på SVD:s Brännpunkt om hur rätt de hade när de kritiserade Euron under valrörelsen till folkomröstningen.
Inför den svenska folkomröstningen om EMU 2003 varnade kritikerna för de stora riskerna med en gemensam valuta och räntepolitik för länder som utvecklades i olika takt. Resultatet av en gemensam valuta skulle bli olika inflationstakt i olika länder som till sist skulle kräva en smärtsam anpassning. Det är det vi ser idag.
Många fler EMU-motståndare passar på att dra nytta av den rådande situationen. Men hade stabilitetspakten efterlevts från början hade den kris som nu är kanske aldrig uppstått. Och Lundgren försöker få det att låta som solklart att ett land som inte är med i EMU kan devalvera, och därav lösa problemen med budgetunderskott. Det är helt fel, eftersom de allra flesta länder idag har flytande växelkurs, och en sådan går inte att devalvera.
Men självklart så får man ändå erkänna att krisen blottar EMU:s nackdelar. Jag är dock fortfarande övertygad om att valutasamarbetet i det långa loppet kommer att kunna förhindra kriser. Men då måste stabilitetspakten följas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar