Krisen i Grekland - Vem bär skulden?

Grekland befinner sig i den värsta ekonomiska krisen sedan Tyskland under mellankrigstiden. Det statliga underskottet befinner sig långt över alla rimliga gränser, och för att landet inte ska drabbas av en statskonkurs med efterföljande konsekvenser har Euroländerna klubbat igenom det största ekonomiska krispaketet någonsin . I gengäld kräver dock Euroländerna ett ekonomiskt stålbad från greklands sida. Bland annat innebär det sänka och frysta statliga löner, sänkta pensioner, samt diverse skattehöjningar. Till och med Internationella valutafonden IMF har blandat sig i, vilket är ytterst ovanligt för Västeuropeiska länder.

Åsikterna om huruvida det är rätt att ge den grekiska staten detta stöd går brett isär. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel såg inte särskilt bekväm ut när hon visade sitt stöd för krispaketet; den tyska oponionen är överlag starkt kritisk till räddningspaketet. Andra varnar för en dominoeffekt ifall grekland ställer in sina betalningar, och därmed drar med sig banker och finansinstitut i hela Europa ned i träsket, varför räddningspaketet är nödvändigt. Larry Elliot, ekonomisk krönikör på brittiska "the Guardian" talar om att det som nu händer i Grekland är en ekonomisk dödsspiral, eftersom åtstramningarna leder till att den grekiska efterfrågan elimineras sakta men säkert.

Givetvis är den grekiska en del av den internationella finanskrisen. Men i Grekland har den slagit avsevärt hårdare än på andra ställen. Med en egen valuta hade man kunnat devalvera och på så sätt försökt öka exportintäkterna; detta går nu inte när man är ansluten till Euron där man har gemensam valutapolitik. Det går heller inte att använda sig av det Keynes kallade för ekonomisk expansion med ett budgetunderskott på 13 procent. Det enda som tycks gå är att spara sig ur krisen.

Vad som mer kan te sig märkligt är att Storbritannien har ett nästan lika stort budgetunderskott, 12 procent. Men förtroendet för pundet har ännu inte rubbats, och trovärdigheten för att det brittiska styret kan hantera sina ekonomiska tillbakagångar är betydligt högre än för det grekiska. Greklands utbredda korruption gör att den svarta sektorn sysselsätter en stor andel från vilka det inte genereras några som helst skatteintäkter. Dagens industri rapporterar idag om en sjunkande Eurokurs till följd av att diverse kreditvärderingsinstitut i världen också sänkt betygen för fler länder än Grekland. Att den grekiska krisen påverkar resten av Europa råder det ingen tvekan om.

Vem är då felet? Den amerikanska finansinspektionen har länge anklagat investmentbanken Goldman sachs för att ha vilselett många investerare, och därav orsakat den globala krisen. Andra anklagar tyska Deutche bank och den tyska staten i allmänhet för att trissat upp förväntingar och därav orsakat det enorma slöseri som skapat det stora underskott som Grekland nu brottas med.

Den stabilitetspakt som Euroländerna har bundit upp sig med innebär att man inte får ha ett budgetunderskott som överstiger 3 procent av BNP. Dessutom är det inte tillåtet att ha en inflation som överstiger genomsnittet för de tre länder med lägst inflation. Bryter man mot dessa bestämmelser är det meningen att EU-kommissionen ska utdöma vite. Redan för några år sedan hade såväl Tyskland som Frankrike ett större budgetunderskott än tillåtet, men EU-kommissionen valde att inte begära vite från dessa båda länder. Inte heller från Portugal (som spås hamna i samma situation som grekland) krävdes åtgärder. Denna slapphet resulterade i att man tappade förtroende för stabilitetspakten; att den inte skulle behöva följas. Och där står vi nu med inte bara ett gigantiskt underskott för Grekland, utan för flera andra medelhavsländer, exempelvis Spanien, Italien, och Portugal.

Sammanfattningsvis kan man säga att investmentbanker och andra institut inte bär ansvaret för vilka som köper eller inte köper deras produkter. Istället för att lägga skulden på diverse finansiella institut bör man istället titta på EU:s ledning. Hade man straffat frankrike och tyskland för deras brutna stabilitetspakt hade det gett signaler om att detta inte är ok. Det hade säkerligen fått Europas regeringar att tänka mer försiktigt och inte spenderat över alla rimliga gränser. Men istället bjöd det in till ett spenderande utan dess like; ett spenderande man nu får betala för. Skulden ligger snarare på EU än på Goldman Sachs och Deutsche bank.

Är det då rätt att gå in med detta gigantiska stödpaket? Jag tror faktiskt inte man har så mycket att välja på.