Torftigt löfte från oppositionen

Idag på DN-debatt presenterar de rödgröna partiledarna en satsning på infrastruktur som ett alternativ till den proposition som alliansregeringen presenterade i förra veckan. Jag måste beröma artikeln för att den faktisk innehåller konkreta förslag och inte bara pajkastning vilket tyvärr ofta varit ganska vanligt den senaste tiden. De rödgröna lyfter fram några ytterligare satsningar som inte fanns med i regeringens proposition. Bland annat norrbotniabanan Umeå-Luleå, ett tidigare byggande av Västlänken, samt höghastighetsbanorna Ostlänken (Stockholm-Linköping) och Göteborg-Borås via landvetter flygplats.

En del projekt kan jag faktiskt hålla med om borde regeringen haft med i sin proposition. Norrbotniabanan är ett exempel. Luleå är en expansiv kuststad i övre Norrland som behöver god infrastruktur för att kunna fortsätta utvecklas. Såväl region och landstning som näringsliv har markerat att man är beredda att medfinansiera den kustnära norrlandsjärnvägen, och då tycker man att det borde finnas möjligheter att på allvar börja projektera banan. Glädjande var det också då ja läste de första raderna om att satsningar på höghastighetståg fanns med; något jag saknade i regeringens proposition. Men det är en ytterst medioker satsning.

Tanken med höghastighetsbanorna är att knyta samman de stora Svenska städerna samt med den europeiska kontinenten. Men istället presenteras satsningar på två fjuttiga sträckor som knappt utgör hälften av den tänka götalandsbanan; Europabanan nämns överhuvudtaget inte. Partiledarna verkar dock väldigt stolta när de nämner att de tar efter de satsningar som görs i Europa. Det är inte mycket att vara stolt över, eftersom det inte skulle vara i närheten av att fylla den funktion som dessa hypermoderna järnvägar är tänka att göra.

Det är dags att man tar behovet av höghastighetsbanor på allvar. Ska Sverige även i framtiden vara ett konkurrenskraftigt land krävs väl fungerande infrastruktur, och i en sådan ingår höghastighetståg.